När sommarsolen lyser skall varje människa vara glad. Eller nja, inte varje människa kanske för det finns faktiskt en hel bunt som egentligen inte har mycket att glädjas åt. När sommarsolen lyser ska
jag vara glad vilket jag faktiskt är. Finns dock vissa situationer då jag vill börja gråta som ett barn eller ta till handgemäng. Beach 2008 är snart här vilket jag inte riktigt hade räknat med. Att åren går är bara att acceptera, med allt vad det innebär. Dock är Beach 2008 något som just nu kan få mig att gråta likt ett barn. Krokodiltårar.
Solens strålar lockar fram mycket människor, vilket i sig är helt okej då jag skulle anse mig själv vara en hyfsat social person men det finns gränser även för mig. Det är nu dom börjar krypa fram ur sina mys- och filmkvällshålor. De där vidriga krypen. Kärleksparen kan de även kallas. Jag skulle vilja kasta sten på dessa ohyggliga företeelser men det gör jag inte. Istället försöker jag framstå som en stark individ som hånler med vetskapen att även deras förhållanden kommer att braka itu en vacker dag. För det är väl det som sker med
alla förhållanden? Olycka å missär.
Inte ens jag som är en fruktansvärd kall och okänslosam person har lyckats tina lite utav solens strålar. En förälskelse har uppstått. Det låter underbart. Han kan tyckas vara underbar och han lyckas få mig att le sådär fruktansvärt löjligt. Som alla andra historier som berör mig så slutar inte denna historia speciellt bra heller. Killen är underbar och givetvis
upptagen. Denna underbara företeelse har funnit kärlek tillsammans med, i mina ögon, mindre underbar företeelse och de går antagligen och ler löjligt åt varandra i sommarsolen. Jag tror jag ska fundera igenom det där med stenkastning ännu en gång.
Imorgon åker jag till Göteborg tillsammans med ytterligare tre dubbelhakor; Mamma, mormor och moster. Vi ska träffa en fjärde dubbelhaka, min kusin. Totalt 5 dubbelhakor ( eller sju för mormor har lyckats skaffa ett par extra under årens lopp) i Göteborg. Detta kan bidra till ett par skrattisar. På återseende!
Onsdag innebär att halva arbetsveckan har gått. Det innebär också att det är ungefär lika längesen som jag festade utklädd Mulle som till att jag ska ut och fiska å dessutom beskåda Eurovision song contest, typ. Onsdag innebär också att jag har ungefär 2,75 dagar på mig att fixa ett kastflöte och det innebär också att det är ungefär 3,25 dagar sedan min Mullehatt blev uppäten av en festprisse. Just den här onsdagen kommer jag att publicera ett foto där jag kan liknas vid ett avdankat gammalt fyllo.
