söndag 16 november 2008
tisdag 11 november 2008
Envis & Världsbäst
Min kära farfar är den mest envisa gubbe som någonsin har existerat. Problemet är att jag också är envis - dock inte i närheten av denna fullkomligt galna envishet. Efter många om och men kom vi fram till att det finns sträckor mellan Hällefors och Kopparberg där det är 90 km/h. Detta var inte helt enkelt att komma fram till men det löste sig. När detta problem är löst och jag är glad i hågen över att än en gång ha rätt så hävdar nu denna envisa företeelse att han aldrig har sagt att det är 70 km/h hela vägen mellan Hällefors och Kopparberg. Jag ger inte upp - inte han heller.
Men hur som helst, hur envis och jävlig denna gubbe än må vara så är han världsbäst. Annat kan jag inte förmå mig att säga när jag ätit hans hembakta bröd till frukost och sitter nu med munnen full av kakor som han har bakat.
Farfar är min nummer ett - alltid!
Men hur som helst, hur envis och jävlig denna gubbe än må vara så är han världsbäst. Annat kan jag inte förmå mig att säga när jag ätit hans hembakta bröd till frukost och sitter nu med munnen full av kakor som han har bakat.
Farfar är min nummer ett - alltid!
måndag 10 november 2008
Våga
Jag måste våga prova,
våga misslyckas, Jag måste till och med våga lyckas.
Framförallt måste jag våga känna...
tisdag 4 november 2008
Krig & Plånbok
Nu är det krig.
Vi längst upp mot dom längst ner. De vet antagligen inte om det. Grunden till detta är att jag idag har gjort det värsta utav det värsta. Jag har inte bara tagit i samma dörrhandtag som denna illaluktande företeelse. Jag har (tanken kväljer mig) tagit i hans........ plånbok. Till detta hör att denna plånbok antagligen både är nersketen och nerpissad. Jag drabbades av den stora paniken och stod där som förstelnad, fortfarande med denna bakteriebomb i min hand. Efter tidigare iakttagelser av denna man så var jag övertygad om att han skulle ligga avsöpen i den mörka trappuppgången. Jag stod där med bakteriehärden i ena handen och kunde inte förmå mig att öppna porten. Med min ännu friska hand kunde jag ringa Vickis så hon fick tända lyset i trappuppgången. Räddaren i nöden. Ingen avsöpen gubbe där inte. Jag hoppas att den illaluktande varelsen har hämtat sin plånbok när jag ska till jobbet imorgon. Jag kräks antagligen vid dess åsyn.
Jag har aldrig tvättat händerna så noga som idag.
Inget ont som inte har nåt gott med sig?.... Eller?
Vi längst upp mot dom längst ner. De vet antagligen inte om det. Grunden till detta är att jag idag har gjort det värsta utav det värsta. Jag har inte bara tagit i samma dörrhandtag som denna illaluktande företeelse. Jag har (tanken kväljer mig) tagit i hans........ plånbok. Till detta hör att denna plånbok antagligen både är nersketen och nerpissad. Jag drabbades av den stora paniken och stod där som förstelnad, fortfarande med denna bakteriebomb i min hand. Efter tidigare iakttagelser av denna man så var jag övertygad om att han skulle ligga avsöpen i den mörka trappuppgången. Jag stod där med bakteriehärden i ena handen och kunde inte förmå mig att öppna porten. Med min ännu friska hand kunde jag ringa Vickis så hon fick tända lyset i trappuppgången. Räddaren i nöden. Ingen avsöpen gubbe där inte. Jag hoppas att den illaluktande varelsen har hämtat sin plånbok när jag ska till jobbet imorgon. Jag kräks antagligen vid dess åsyn.
Jag har aldrig tvättat händerna så noga som idag.
Inget ont som inte har nåt gott med sig?.... Eller?
söndag 2 november 2008
Lycka & Gustav
Lycka är ett underligt begrepp, kanske en utopi? Lycka kanske snarare är en strävan än ett faktiskt sinnestillstånd?
Jag å världens underbaraste Gustav - Om lycka inte finns, vad är då detta?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)