Sagan om..: juli 2009

Det var torsdag igår. Bilen skuttade inte till jobbet, kändes snarare som något slags motstånd. Dit kom jag i alla fall å ganska roligt var det. Så var det återigen dags för hemfärd. Deppmusik spelades på högsta volym och jag fullkomligt skrek ut de bittra orden. Regnet öste ner. Väl hemma parkerade jag bilen och klev ut i en vattenpöl som kan liknas vid ett hav. Typ. I alla fall Sörälgen eller Torrvarpen. Eller nja. Kanske Sången då? Skitsamma, bittert var det. Släpade mig postlådan samtidigt som vattnet sipprade mellan mina tår i de vita tygskorna. Öppnar postlådan och tar upp ett brev från Länsförsäkringar... och... PLÖTSLIGT händer det.
Ett brev undertecknat.... Kim Källström. Å alla som känner mig vet att mitt hjärta slår ett litet extra slag för denna underbara kille. Jag blev givetvis mer än glad och började planera för framtiden.

Dock glömde jag fort. Även idag kom jag hem från jobbet. Dock inte med lika dävna steg eftersom det trots allt ä hälja men inte heller på mitt bästa humör. Öppnar återigen postlådan, plockar upp ett genomblött brev från telia och.... Plötsligt händer det IGEN:

"Hi Girl!

Looking forward to see you soon. And soon it´s "hälja" so we have to meet.

Hughs Robert Pattinson"

Vad händer på måndag?

Kan det vara självaste Björn Gustavsson som ligger i min postlåda då?

För...

...bara för att denna människa jobbar på posten behöver väl inte det innebära att hon har ett finger med i spelet?