torsdag 28 januari 2010
fredag 15 januari 2010
Det kallas vardag
Jag har fastnat i något som kan kallas vardag.
Det handlar om att vakna till en alarmklocka som ringer alldeles för tidigt för att i nästa sekund tänka tankar såsom; "Om jag ändå vore arbetslös", "Om jag ändå vore pensionär". Efter att morgonbestyren är över och jag styr min kos mot Karlskoga så ler jag lite för mig själv och inser hur fruktansvärt löjliga dessa tankar är. Dock hindrar det mig inte att tänka tankarna nästa morgon också, och nästa, å ja, givetvis nästa. På vägen till jobbet försvinner jag in i Winnerbäcks lugn, i Hellströms energi eller nynnar jag med min allra finaste stämma till radioreklamen på Mix Megapol. Det jobbas i rasande takt innan jag sticker hem, lagar lite mat och ibland tar jag mig också iväg till Grythyttans lilla gym för att stilla mitt samvete som annars gnager sig trött någonstans långt, långt, långt inom mig. Det blir té, det blir soffa, det blir säng och det blir sömn och framförallt blir det ett alarm som återigen genererar ett par tankar "Om jag ändå vore...."
Detta, mina vänner, kallas vardag. Jag toktrivs i denna vardag som i text kan te sig oerhört svart och vit men som i själva verket känns tämligen färgglad.
Det handlar om att vakna till en alarmklocka som ringer alldeles för tidigt för att i nästa sekund tänka tankar såsom; "Om jag ändå vore arbetslös", "Om jag ändå vore pensionär". Efter att morgonbestyren är över och jag styr min kos mot Karlskoga så ler jag lite för mig själv och inser hur fruktansvärt löjliga dessa tankar är. Dock hindrar det mig inte att tänka tankarna nästa morgon också, och nästa, å ja, givetvis nästa. På vägen till jobbet försvinner jag in i Winnerbäcks lugn, i Hellströms energi eller nynnar jag med min allra finaste stämma till radioreklamen på Mix Megapol. Det jobbas i rasande takt innan jag sticker hem, lagar lite mat och ibland tar jag mig också iväg till Grythyttans lilla gym för att stilla mitt samvete som annars gnager sig trött någonstans långt, långt, långt inom mig. Det blir té, det blir soffa, det blir säng och det blir sömn och framförallt blir det ett alarm som återigen genererar ett par tankar "Om jag ändå vore...."
Detta, mina vänner, kallas vardag. Jag toktrivs i denna vardag som i text kan te sig oerhört svart och vit men som i själva verket känns tämligen färgglad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)