Tänkvärt!

Löven faller. Bloggen likaså.
Jag letar blogginspiration, sålänge tycker jag att ni ska läsa detta.
Han har ett budskap. Han kan skriva. Han inspirerar.
Jag gillart - gör ni?

"Du är alltid din värsta fiende"
KRÖNIKA/ BLI EN ZLATAN

Marcus Birro - sårbar och därför stark.
Jag skulle också vilja vara Joakim Thåström eller Bruno K Öijer och aldrig ge intervjuer och bara vara världens coolaste människa utan att behöva snacka med någon.
Men jag är inte Joakim Thåström. Jag är inte ens i närheten. Jag är rätt bra ändå. Jag tycker om att vara den jag är. Jag tycker om att mitt skrivande tagit mig till platser jag aldrig annars skulle ha fått besöka. Jag älskar att jag inte har någon utbildning, att jag inte gått någon medial skola, att jag inte lärt mig till det här yrket ihop med andra, att jag bara tagit tio poäng på universitet, att jag lärt mig detta helt på egen hand, genom kärlek, genom att läsa, skriva, läsa mer och skriva ännu mer.

Jag har inte fått en påse slask gratis. Jag har fått kämpa för varenda centimeter framgång jag haft. Det gör mig ingalunda unik eller särskilt märkvärdig, men det gör mig ödmjuk och det borde inge hopp i alla som drömmer om att få skriva på heltid, som tror att man måste ha gått på fina skolor i Stockholms innerstad för att kunna leva på detta.

Du är Zlatan. Du kommer från grus och asfaltsplanerna runt höghusen. Det är punk. Det är Thåström. Det är Ebba Grön i en liten ask, detta att ha drömmen i sin hand och se den bli en fågel vars vingar bär.

Kaxigt? Jodå. Underbyggd kaxighet? Japp.

Det är också din chans. Du som drömmer om att sätta de jävlarna på plats. Du som läser tidningar, bloggar och annat och alltid är bättre än dem. (än oss.)

Du kan själv. Det går. Det är bara att jobba, jobba, jobba som min tränare skrek på åttiotalet över den regniga grusplanen nere vid Mossens idrottsplats i Göteborg.

Det går. Det är svårt men det går. Vårda drömmen. Låt inte de vulgära aporna få fatt i den där drömmen. Låt inte trygghetsknarkarna rycka drömmen ur dina händer. Låt inte socialtanter, lärare, kuratorer och avundsjuka vänner få dig att tro att det du drömmer om inte är något värt.

Det är tvärtom. Det du drömmer om är ditt liv. Bli inte en av alla dem som vid fyrtio sitter där halavpackad på radhustrappan och förbannar alla dina chanser du aldrig tog.
För när det kommer till kritan; vem stoppar dig? Oftast du själv.
Du är alltid din värsta fiende.

Låt dina drömmar slå ut som blommor i dina händer.
Under tiden ska jag gå ut i den här blåsiga, varma, kalla, regniga, fantastiska, hemska, vemodiga svenska sommaren och se ljuset skär som en värja över himlen som aldrig mörknar den här tiden, aldrig på riktigt, utan hela tiden spiller några droppar mjölkvit varsamhet ner på oss som går här med våra problem, våra skulder, vår otrohet, vår rädsla, våra barn, vår ständiga jakt på tiden i våra händer, som en stjärna i handflatan.

Lite längtan!

Soffmys utan mys blir mest...

.... en soffa.

Välkommen!

Fredagkväll. En regnig sådan. En ensam sådan. Kanske en behövlig ensamhet, kanske inte. Tid för eftertanke, tid för framtiden, tid för mig själv. Denna fredag tar semestern slut och jag välkomnar hösten. Heja höst med frisk luft, mörka kvällar, stearinljus och oändigt tedrickande. Heja hösten med rutiner, svampplock och hemmakvällar. Årstidernas årstid!

Välkommen vardag!