Måndagen är gjord med allt vad det innebär.
Att måndagen är gjord är ungefär samma gottiga känsla som när fredagseftermiddagen närmar sig, en typ av sprittande känsla i kroppen på något ytterst underligt sätt.
Å denna måndag har inte varit så tokig. Jobbmässigt en kanondag och för övrigt en riktigt bra dag också. Spinningen är gjord och jag är nöjd över detta trots att benen knappt bar mig upp för de långa och illaluktande trapporna. Men upp kom jag- med hjälp av nån form av tokrolig humor om nån gammal cykel. Nu återstår bara en tur in i duschen, en svängom med hårblåsen och en swich med tandborsten å sen är det natta.
Jag håller med dig grannen, jag kanske inte är helt nöjd men jag känner mig nästan alldeles föööör positiv. Å det sjuka med detta är att jag har ingen aning om varför. Det kanske bara var solens strålar som behövas för att väntan skulle avta lite. Men bara lite. Och bara för den här gången. För jag tror, trots allt, att hela livet är en lång väntan. En väntan på något STÖRRE.
Godnatt folket.
