Fredagkväll. En gottig känsla. Vetskapen att imorgon vakna, senare än vanligt, dra på sig några gamla trasor för att sedan traditionsenligt bege sig till fiket. Då äre verkligen helga! Det finns ett lite minus med den här helgen å det är mitt enorma ansvar - kiss och bajsrensare i kattlådan. Jag är inte känslig men det finns en gräns även för mig och den gränsen går
ungefär exakt vid att rensa kattlådor. Denna
katt är en utav ytterst få katter som jag överhuvudtagt
gillar och som jag kan tycka är ganska
söt. Visst, jag har respekt för katten, eller ja, jag är stundtals rädd men hon är hur som helst en helt vrickad katt och sånt tycker jag är ytterst charmigt. Hur som helst, trots att katten är både söt & vrickad så har kattjäveln behov. Matbehovet kan jag tillfredsställa ganska enkelt, jag mosar till och med kattmaten för att hon inte gillar klumparna. När det är gjort och hon jamar glatt och börjar äta så börjar mina tunga steg i riktning mot skräcken. Jag börjar gräva runt och odören är ett faktum. Trots att jag har gjort detta vidriga moment ett antal gånger nu så kan jag inte bestämma mig för om jag ska andas med näsan eller munnen. I de flesta fall har jag föredragit näsan eftersom jag inte vill ha kattbajspartiklar i munnen. Jag kväljs, jag våndas och jag mumlar glåpord till denna stackars katt.
Det som är det märkliga med detta är att min kära lillebror BOR tillsammans med denna katt men han är beskonad från kiss- och bajslådan. Undra varför? Jo just det, att rensa en kattlåda är definitivt ett för stort ansvar för en kille som fyller 18 år! :)