Idag har det verkligen varit måndag på alla sätt och vis. När alarmet spelade en ljuvlig melodi imorse hoppades jag på att jag var sjuk så att jag kunde få sova lite till men icke. Med en hög grad av omotivation styrde jag min kos mot Örebro. Med mig hade jag lillebror vilket var riktigt bra för han höll mig vaken. Väl i skolan så kände jag mig helt plötsligt sjuk och dessutom oerhört täpt i näsan. Hade jag någon nässpray? NEJ! Jag kan verkligen inte koncentera mig när jag är täpt i näsan så dagen kändes ohyggligt lång. På vägen hem åkte deppskivan fram och förde med sig den där obehagliga känslan, den känslan som oftast infinner sig på söndagar men som nu också har blivit en ganska vanlig måndagskänsla. Jag försökte hitta en namn på denna känsla, ensamhet kanske eller tomhet? Efter vidare spekulationer kom jag på det:
Mitt-emellan-känslan. Jag ÄR mitt-i-mellan och det är sådär. Funderade vidare på belägg för detta namn och jag fann massor av belägg ganska snart.
Inte pigg men jag sover inte
Inte olycklig men heller inte riktigt lycklig
Inte ensam men något förhållande har jag verkligen inte heller
Inte gammal men heller inte ung
Inte kär men inte känslolös
Inte rik men kan heller inte påstå att jag är fattig
Listan kan göras lång och här befinner jag mig, mitt emellan. Det känns tråkigt men samtidigt något jag kan leva med. Typ mitt emellan alltså.
Nog om detta.
Nässprayen har gått åt helvete. Mitt missbruk har återvänt men nu i en mildare grad. Kalorierna flödar. Ja vad ska jag säga, ytterligare två misslyckanden.
Helgen tillbringades i det ljuva 80-talets lyx och flärd, jag tackar och bugar!
2 kommentarer:
Inte kaffe men inte heller te?
Hur kan du! Te är en livets dryck, avjnut en kopp Earl Gray med en näve marie-kex. En klick lätta och så är du igång.
Inte supergott men inte heller vidrigt.
Kaffe men också te, mitt emellan. Mariekex men inget lätta.... mitt emellan?
Inte en favorit men heller inte otäckt. Återigen, mitt emellan. Jag är fast i mitt emellanträsket!
Skicka en kommentar