Nånting fruktansvärt har hänt. Fruktansvärt för min del och rena fröjden för andra. Johanna Andersson är fåordig. Det kan tänkas vara ofattbart men så är fallet. Varje ord är en ansträngning. Framförallt en ansträngning att hålla mitt saliv kvar i munnen och en ansträngning att inte skriiiiika ut min smärta. En blåsa sitter på tungan och skaver på tanden. Mitt jobb är drabbat. Viasat framstår i dålig dager om en sluddrandes och dreglandes människa svarar "Välkom... ti.. Viasa.. få.. jag be om etch pesonnummer ellej abonenntnummej". Jag får helt enkelt inte sitta i telefonen utan är beordrad att fixa lite administrativa åtgärder. Å dessa administrativa åtgärder fixas i tysthet. Min mun är stängd, jag känner inte igen mig.
Sådär ska det se ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar