Hopplöshet & en underbar kvinna

Helgen har varit otroligt gottig. Tiden har swischaaaat iväg och det är då jag trivs. Jag behöver ha fullt upp. Jag vet att jag klagar ibland, att jag är avundsjuk på människor som har mycket tid. Jag är inte avundsjuk egentligen, i alla fall inte nu. När jag har tid kryper oron inpå, det bildas en klump i magen som påvisar hopplöshet. Då saknar jag Sthlm å framförallt saknar jag Beafis. I Sthlm fanns aldrig tid för oro och om oron trots allt skulle komma smygande så visste jag att min älskade sambo kunde prata bort den inom kort. Det är ingen dålig egenskap. Den egenskapen å framförallt den kvinnan är helt jäkla fantastisk!