25 år & Höstluft

Min första vardag som 25åring har passerat.

Jag vaknade ofrivilligt och insåg att den stora tröttheten hade kommit på besök. För att trotsa detta begav jag mig ut på en promenad, en skapligt lång sådan och i ett skapligt tempo också för den delen. Andades höstluft och insåg hur mycket jag älskar hösten och hur mycket jag saknar en hand att hålla i när höstkylan faller på. Väl hemma möttes jag av ett diskberg som tittade lite frågande på mig. Jag insåg att jag var tvungen att ta tag i detta diskberg för att kunna laga mat. Då kom räddningen, ett plingande ljud i min telefon. Farmor, underbara farmor, som bjuder på mat. Glad i hågen hånler jag åt disken och åker till ett dukat bord. Vidare till mitt fantastiska (?!) jobb. Stänger av allt vad som har med känslor att göra och beger mig in i min fruktansvärda arbetsroll. Service, denna fruktansvärda service. Jag ger sken av att vara glad och förstående samtidigt som dessa människor öser skit över mig. Jag lyckas dock ganska bra idag och känner mig därmed nöjd med min arbetsinsats. Beger mig så småningom hemmåt. Möts av en telefonräkning, 1016 sms förra månaden, inte illa pinkat. Går vidare in i lägenheten och upptäcker att diskberget inte längre glyser på mig för diskberget är borta, puts-väck. Jag ler och inser att min mamma är världens bästa.


För att sätta extra guldkant på denna dag ska jag lyxa till det med att bädda ner mig under mina TVÅ gottiga täcken och drömma mig bort men vad jag vill drömma om har jag ingen aning om. Jag har inte en aning om nåt. Eller jo, vad jag vet är att jag just ikväll ska öppna min alldeles nya dagbok för att skriva några spännande rader om livet. Det där livet som jag inte vet vad jag vill med.

Första vardagen som 25-åring alltså. Den här dagen var inte alls lik dagarna som 24-åring. Tok heller, jag blir alldeles svettig av alla drastiska förändringar som livet som 25-åring innebär. Eller hur!