Ännu en helg har passerat och inte vilken helg som helst, nej en nykter sådan. Jodå, gott folk, ni läste rätt. Fredagskvällen spenderades på Transcom där det inte bjöds på några alkoholhaltiga drycker alls, en kopp kaffe var det starkaste som kunde erbjudas så jag fick vara nöjd med det. Lördagen kom, den stora festdagen. Inte ens då tog jag tillfället i akt att bli full även om mina fingrar nästintill levde ett eget liv under dagen och började formulera festsms. Istället för att bli full spenderade jag lördagen med att känna mig som 14-år och förälskad. En ganska mäktig och otroligt ovanlig känsla för en 25-årig bitterfitta som är kärleksuttorkad. Den stora bakstöten (Jag VET att det heter bakslag men det är inte hälften så roligt) kom när jag och Jossan igår insåg att livet inte alls blir speciellt mycket bättre av att man är nykter en lördagkväll - med reservation för att jag fortfarande kände mig en aning förälskad men jag kände mig inte längre som 14, snarare 114. Oh no, vi var trötta as hell och satt där i soffan med tårfyllda ögon och tittade på One Tree Hill, precis som en bakissöndag. Söndagar är till för att vara bakis - alltså - lördagar är till för att festas.
In i dimman!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar