Skinka & Griljering

Då var det onsdag och det innebär att det är två dagar kvar till julledigheten.
Imorrn ska jag och praktikantPatrik åka till Lindesberg och underhålla. Jag pratade med honom nyss och han lät trött - den stora tröttheten har drabbat alla på jobbet nu tror jag, även mig själv. Nya tag nästa år! Nästa år låter så fantastiskt bra, så otroligt långt borta.

Ännu ett ålderstecken har dessutom uppenbarats - jag har inhandlat en julskinka och denna julskinka skall dessutom griljeras. Jag känner mig mäkta stolt trots att skinkan just nu ligger där i kylskåpet och blänger på mig så fort jag öppnar dörren. Egentligen kan den inte blänga men mitt samvete säger att den gör det. För någonstans långt inom mig vilar en liten oro över att skinkan aldrig kommer griljeras. Det som skulle vara typiskt Johanna Andersson är att inhandla den och låta den ligga där till utgångsdatumet har passerat mer än väl. Min kära mor öppnar sedan kylskåpet och förbannar sig över att hon har lyckats uppfostra en sådan odåga. Hon suckar och slänger ner den ogriljerade skinkan i soporna, tar en extra titt och hittar lite mer som hon slänger ner och sen går hon med tunga steg ut och slänger den.

Så skulle det kunna bli - jag hoppas att det inte blir så.
Jag hoppas att hon åtminstone får slänga skinkjäveln med griljeringen på!