Någon sorts förlamning har drabbat mig - både kroppsligt och mentalt.
Jag sitter här i med fötterna på bordet, med ett ofungerande kylskåp bredvid mig och dessutom med vetskapen om att jag bör gå och duscha. Detta är dock inte anledningen till min förlamning även om det skulle kunna vara skäl nog. Anledningen är istället att jag har använt min lilla hjärna alldeles febrilt mycket idag, workshop med jobbet som tenderar att skapa både förvirring, motivation och otaligt många ideér -somliga vettiga men de flesta är av helt annan kaliber . Hemvägen blev en känsloresa där jag skrek ut min glädje för att i nästa stund förvandlas till egoist och då fälla ett gäng tårar - jag behöver henne där hon är nu - ingen annanstans.
Inte nog med att hjärnan och känslorna har gått på högvarv idag. Väl hemma drog Vickis med mig på spinning så nu är jag dessutom kroppsligt förlamad.
Det gottiga är att jag fullkomligt njuter av denna förlamning.
2 kommentarer:
Hannapanna, upp på kör banan igen och full fart framåt ingen avspårning med förlamning, en om du njuter är det helt ok med mig. ses sen jag längtar ;)
Gött hanna -kunde inte p le marc hjälpa dig på vägen hem :-)?
kram
Skicka en kommentar