En helg kan förändra en hel del har jag precis förstått. Från att vara hoppfull och ja, nästan känna en strimma av lycka till att idag vakna men inte ens se en strimma av ljus. Nattsvart. Åja det har låter överdrivet och det är väl vad jag själv kommer att tycka när jag läser detta om några veckor men just i denna stund är det PRECIS så jag känner. Så ä det!
2008 började bra, lite för bra kanske. Antagningsbeskedet visade vad jag hade hoppats, hoppfull gällande kärlek och en lycka nästintill total av vetskapen att jag inom en snar framtid ska sluta på jobbet. Helt plötsligt känns det annorlunda, hoppfullheten förvandlades till hopplöshet (Nu VET jag att jag överdriver för hopplöst är det aldrig, å tur är väl det) och vetskapen att jag ska sluta på jobbet känns som ensamhet.
Problemet är att jag inte vet vad som har hänt? Nåt hände den här helgen men vad tusan var det? Jag tror att jag vill veta.
Som grädde på moset så läcker min kära bil in vilket höll på att skapa ett vansinnesutbrott i lördags. Pappa skulle leka bilmekaniker samtidigt som jag målade upp självaste fan på väggen, det kan inte sluta bra. Idag känns det som ett mindre problem som är äckligt lätt fixat. Imorrn ska den lilla jäveln besiktas också, fan ta den om den inte går igenom.
Igår låg jag i sängen typ hela dagen, låg där och tyckte fruktansvärt synd om mig själv. Det har jag bestämt mig för att INTE göra idag. Idag ska jag ta mig i kragen och få saker och ting uträttade.
Slutligen, Hannisen har gått å blivit kär och hopplöst är det tamejtusan ALDRIG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar