Tisdag.
Dagen började typ dåligt. Åkte till Filipstad för att besikta bilen och vad tusan händer, jo biljäveln går inte igenom besiktningen. Man kan bli tokig för mindre men jag orkar inte ens bli tokig. Det är som det är och jag är inte ens förvånad. Meddelade pappa detta och han tyckte att besiktningskillen kunde dra åt helvete, jag höll med. Pappa är bra! När jag meddelade mamma det tragiska beskedet så trodde hon att det hade gått bättre om hon hade varit med. Min mamma tror att hon kan prata sig ur vad som helst, visst hon har talang men inte riktigt så bra kanske. Jag höll med henne också, ville inte att hennes storhetsvansinne skulle gå i stöpet på grund av en sån petitess.
Inatt sov jag dessutom apdåligt, drömde massa konstiga saker och vaknade typ 100 gånger. Tanken på att jobba idag kväljer mig. Jobba är egentligen det jag behöver nu, jag slipper irritera mig på det privata och istället irritera mig på jobbet. Det finns något positivt med allt?
Mitt nya liv börjar dessutom idag, det nya livet innebär att jag ska ska börja röra på mig och försöka att inte äta allt som kommer i min väg. Detta kan verka enkelt men icke. Jag ska i alla fall ge det en ärlig chans och det börjar med en morgonpromenix tillsammans med Fialotta å sen blir det sallad till lunch, snacka om en hård start!
Ensamheten har blivit oerhört påtaglig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar