Storsuparn & Grisbonden

Fredag.
Det stinker rök och gammal fylla i min trappuppgång, lukten kryper sig in genom ytterdörren och in i hallen. Ibland har jag överseende men inte idag och inte igår. En utav fylletrattarna är mitt hatobjekt och jag kan inte, hur mycket jag än anstränger mig, hälsa på honom när jag möter honom i trappan. Som vanligt har jag bildat mig en egen liten verkligenhet och däremed utsett denna vidriga man till storsuparn, han som drar ner de andra offren i träsket. Egentligen har jag ingen aning om detta ens är i närheten utav sannigen men det skiter jag i. Jag hatar honom och tycker synd om de andra. Den utav dom som just nu stinker värst skulle jag inte kunna tycka illa om hur mycket jag än ansträngde mig. Denna gulliga man har perioder då han duschar och kör bil, försökte uppmuntra honom till att upprätthålla den perioden genom att ge honom mina vinterdäck men det funkade inte riktigt. Det krävs alltså mer än fyra blankslitna vinterdäck för att få upp en alkoholist ur träsket? Märkligt!

Ikväll plingade det till i min telefon. Det var vid en sån tidpunkt så det tändes ett litet hopp. Ivrig blev jag men det dämpades snabbt när jag insåg att det var från pappa. Han undrade om jag röstade på grisbonden i Let´s dance?! Karl-Petter kan ta med sig besiktningskillen och DRA han också. Pappa försökte uppmuntra mig och tyckte att jag istället skulle tänka att jag är snygg, singel och ett drömkap. Så gott som i hela mitt liv har jag levt med uppfattningen att min far är ett levande uppslagsverk även om jag har börjat tveka de senaste åren. Efter detta sms fick jag det bekräftat: Även solen har sina fläckar och min far har missuppfattat en hel del. Singel hade han iofs äckligt rätt i, snygg tycker han eftersom vi kan vara ganska lika men drömkap?! My God! Hade hans dotter varit ofrivillig singel om hon var ett drömkap? No way!

Jag är vidrigt förbannad, smått ledsen och äckligt besviken. I denna stund känner jag att du kan ta besiktningsmannen och storsuparn i händerna och D R A. Om inte det så skulle jag åtminstone vilja ha en ytterst liten förklaring. Finns två alternativ, du är elak eller jag otroligt korkad. Jag börjar tro på det sista alternativet faktiskt. Jag inser att jag låter bitter och då är det dags att sluta.

Det som är skrivet är skrivet och livet är livet.