Torsdag.
Jag är numera student. Oh yes, trodde jag hade passerat den eran men icke, på´t igen bara. På måndag börjar terminen, heltidsstudier och heltidsjobb. Det rimmar illa redan där. Om jag sedan lägger till en omotiverad student, en oengagerad telefonist, en tom plånbok, otaliga mil och en tom tank då hamnar vi i det som vi kan kalla mitt liv.
I vissa stunder är livet oerhört härligt. Idag har jag haft två sådana stunder. Nr 1: Frulle på fiket med Malan och Lia. Redan där är det bra och det slutar med att jag får en härligt slemmig puss av Lia å i det ögonblicket var livet fruktansvärt härligt. Goa unge! Nr 2: Träffade Marie idag, finns det någon person som kan förvandla de mest bittra stunderna till ren glädje? Knappast! En latte, två praliner, Sara och Marie och jag mådde toppen.
För att följa upp den tragiska bilhistorien så har min kära far fixat läckan. Han var mäkta stolt. Tre problem återstår; blinkersen blinkar gult och inte oranget (Jag tycker fortfarande att besiktningskillen kan DRA), positionsljuset är trasigt och bromsljuset tänds för sent. De två första problemet ska pappabimekaniker fixa men vid det tredje problemet går min händiga far bet. Det sitter långt inne för honom att erkänna men det är ett faktum. Till detta hör att min far absolut inte är händig men han vill jättegärna tro det. Självinsikt? Never! Last å person, here I come!
Den personen som påtalar ärlighet är tydligen den som ljuger mest. Pinsamt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar