Tre ord & Bekräftelse

Jag älskar sig.

Tre ord som är så fantastiskt betydelsefulla, vad som kan te sig ännu mer betydelsefullt är svaret. Orden slängs ut i luften och väntas på att besvaras. Inget svar. Besvikelse. Ilska. Frustration. Otillräcklighet, slutligen hopplöshet. Inget svar och ingen reaktion. Likgiltighet. Mitt i denna hopplöshet dimper ett svar ner. Det efterlängtade men fruktade svaret.

Jag älskar sig också.

Livet blir i detta ögonblick fulländat. Alla tårar som runnit ned för kinden, alla sömnlösa nätter och alla dagar utav fullkomlig ilska känna helt plötsligt betydelselösa. Dessa fyra ord, så efterlängtade. Övertygelsen om att denna kärlek var värd att vänta på, värd att kämpa för, fick äntligen bekräftelse.



Någon mer än jag som tittade på Grey´s Anatomy idag?