Tänkvärt!

Löven faller. Bloggen likaså.
Jag letar blogginspiration, sålänge tycker jag att ni ska läsa detta.
Han har ett budskap. Han kan skriva. Han inspirerar.
Jag gillart - gör ni?

"Du är alltid din värsta fiende"
KRÖNIKA/ BLI EN ZLATAN

Marcus Birro - sårbar och därför stark.
Jag skulle också vilja vara Joakim Thåström eller Bruno K Öijer och aldrig ge intervjuer och bara vara världens coolaste människa utan att behöva snacka med någon.
Men jag är inte Joakim Thåström. Jag är inte ens i närheten. Jag är rätt bra ändå. Jag tycker om att vara den jag är. Jag tycker om att mitt skrivande tagit mig till platser jag aldrig annars skulle ha fått besöka. Jag älskar att jag inte har någon utbildning, att jag inte gått någon medial skola, att jag inte lärt mig till det här yrket ihop med andra, att jag bara tagit tio poäng på universitet, att jag lärt mig detta helt på egen hand, genom kärlek, genom att läsa, skriva, läsa mer och skriva ännu mer.

Jag har inte fått en påse slask gratis. Jag har fått kämpa för varenda centimeter framgång jag haft. Det gör mig ingalunda unik eller särskilt märkvärdig, men det gör mig ödmjuk och det borde inge hopp i alla som drömmer om att få skriva på heltid, som tror att man måste ha gått på fina skolor i Stockholms innerstad för att kunna leva på detta.

Du är Zlatan. Du kommer från grus och asfaltsplanerna runt höghusen. Det är punk. Det är Thåström. Det är Ebba Grön i en liten ask, detta att ha drömmen i sin hand och se den bli en fågel vars vingar bär.

Kaxigt? Jodå. Underbyggd kaxighet? Japp.

Det är också din chans. Du som drömmer om att sätta de jävlarna på plats. Du som läser tidningar, bloggar och annat och alltid är bättre än dem. (än oss.)

Du kan själv. Det går. Det är bara att jobba, jobba, jobba som min tränare skrek på åttiotalet över den regniga grusplanen nere vid Mossens idrottsplats i Göteborg.

Det går. Det är svårt men det går. Vårda drömmen. Låt inte de vulgära aporna få fatt i den där drömmen. Låt inte trygghetsknarkarna rycka drömmen ur dina händer. Låt inte socialtanter, lärare, kuratorer och avundsjuka vänner få dig att tro att det du drömmer om inte är något värt.

Det är tvärtom. Det du drömmer om är ditt liv. Bli inte en av alla dem som vid fyrtio sitter där halavpackad på radhustrappan och förbannar alla dina chanser du aldrig tog.
För när det kommer till kritan; vem stoppar dig? Oftast du själv.
Du är alltid din värsta fiende.

Låt dina drömmar slå ut som blommor i dina händer.
Under tiden ska jag gå ut i den här blåsiga, varma, kalla, regniga, fantastiska, hemska, vemodiga svenska sommaren och se ljuset skär som en värja över himlen som aldrig mörknar den här tiden, aldrig på riktigt, utan hela tiden spiller några droppar mjölkvit varsamhet ner på oss som går här med våra problem, våra skulder, vår otrohet, vår rädsla, våra barn, vår ständiga jakt på tiden i våra händer, som en stjärna i handflatan.

Lite längtan!

Soffmys utan mys blir mest...

.... en soffa.

Välkommen!

Fredagkväll. En regnig sådan. En ensam sådan. Kanske en behövlig ensamhet, kanske inte. Tid för eftertanke, tid för framtiden, tid för mig själv. Denna fredag tar semestern slut och jag välkomnar hösten. Heja höst med frisk luft, mörka kvällar, stearinljus och oändigt tedrickande. Heja hösten med rutiner, svampplock och hemmakvällar. Årstidernas årstid!

Välkommen vardag!

Tisdagkväll

Tisdagsaktivitet

3 ynkliga borrar lyckades jag få på kroken. Dessa ynklingar lyckades även göra mig till vinnare i den (o)uttalade fisketävlingen. Gottigt.

Kim & Robert

Det var torsdag igår. Bilen skuttade inte till jobbet, kändes snarare som något slags motstånd. Dit kom jag i alla fall å ganska roligt var det. Så var det återigen dags för hemfärd. Deppmusik spelades på högsta volym och jag fullkomligt skrek ut de bittra orden. Regnet öste ner. Väl hemma parkerade jag bilen och klev ut i en vattenpöl som kan liknas vid ett hav. Typ. I alla fall Sörälgen eller Torrvarpen. Eller nja. Kanske Sången då? Skitsamma, bittert var det. Släpade mig postlådan samtidigt som vattnet sipprade mellan mina tår i de vita tygskorna. Öppnar postlådan och tar upp ett brev från Länsförsäkringar... och... PLÖTSLIGT händer det.
Ett brev undertecknat.... Kim Källström. Å alla som känner mig vet att mitt hjärta slår ett litet extra slag för denna underbara kille. Jag blev givetvis mer än glad och började planera för framtiden.


Dock glömde jag fort. Även idag kom jag hem från jobbet. Dock inte med lika dävna steg eftersom det trots allt ä hälja men inte heller på mitt bästa humör. Öppnar återigen postlådan, plockar upp ett genomblött brev från telia och.... Plötsligt händer det IGEN:


"Hi Girl!


Looking forward to see you soon. And soon it´s "hälja" so we have to meet.


Hughs Robert Pattinson"







Vad händer på måndag?

Kan det vara självaste Björn Gustavsson som ligger i min postlåda då?



För...

...bara för att denna människa jobbar på posten behöver väl inte det innebära att hon har ett finger med i spelet?





Eller? ;)


Nu är det i alla fall hälja (som Robert Pattinson skulle ha sagt) och jag sticker till Loka med mina underbara och badar bubbelpool!

?

Regnet öser ner. Mysigt. Två filmer avklarade. Vad händer härnäst? En kopp te och läsa klart boken kanske. Smuts. Lite Melissa Horn. Långa nätter. Joshua Radin. What if you. Tid till eftertanke. För lite tid. För mycket tid. Nu kan du få mig så lätt.

Rockhelga!

Rockiga?

Fundering

Ta aldrig någonting för givet

Bittert och melankoliskt?

Eller är det just detta som gör livet så in i helvete spännande?

Höjdpunkter!

Det finns något bra med alla dagar, även denna måndag.
Dagens höjdare är helt klart långfikat med Lina, Frida och de toksöta underverken Bella och Ebbe. Det gav mig en gottig känsla och återigen en insikt om vad som verkligen betyder nåt.

Jag gillar´t.

Dagens andra höjdare var att plugga in mp3n i öronen och spatsera Näshagen runt. Lyssnade på Hiphopper, tittade ut över sjön och samma insikt svepte förbi, insikten om vad som verkligen betyder nåt.

Å ja, jag gillar´t!

Midsommarfirande och nedräkning

På fredag smäller det. Midsommarfirande går av stapeln, trots skyfall ska jag dricka svartvinbärssprit och hejdlöst imitera små grodorna för att slutligen somna och drömma om den rätte. Inte nog med att årets längsta dag (om det nu verkligen stämmer) ska firas så ska även min nedräkning mot semestern börja just på fredag. På fredag är det 6 veckor kvar tills solen skall stå som högst och då jag under tre veckors tid inte en enda gång ska vakna till "And I'd give up forever to touch you ..." om jag inte väljer det vill säga. Semestern ska alltså innebära alarmfritt. Istället vill jag ägna semestern åt att dyrka den fantastiska solen. Jag vill också åka till torpet och bara vara, bli omhändertagen och äta smörstekta kantareller. Jag vill givetvis sticka ut och fiska flertalet gånger och förhoppningsvis meta upp den beryktade bambaabborren. Under dessa semestertider skulle jag vilja livnära mig på glass och grillat med undantag för en skaldjurstallrik på en klippa på västkusten. Jag vill också sticka till Sthlm och åka Djurgårdsfärjan till Grönan i skymningen och bli toknostalgisk och bara njuta av att livet ibland kan vara så otroligt gottigt. Detta är vad jag vill och som alltid numera så förutsätter jag givetvis framgång!

Döende?

Min blogg tycks ha stendött, likaså min blogginspiration.
Det finns inget att skriva.
Förutom blogginspirationen känner jag mig tämligen levande. Levande och otroligt nöjd. Just idag - just nu - nöjd är inget bestående fenomen. Jag vill mer. Alltid, speciellt just nu. Det ska hända. Mycket. Snart.

Nu ska jag släcka lampan och lyssna på regnet. Just idag - just nu - och njuta av det faktum att jag känner mig nöjd.

Just idag - just nu.

Kanske, bara kanske...

Livet rusar på i 110 och ibland hinner jag inte riktigt med.
Idag har jag därför bestämt mig för att spendera kvällen med att göra... ingenting. Å detta "ingenting" ska göras utan dåligt samvete för alla "borde". Fuck "borde"...bara för ikväll. Istället ska jag ägna mig åt ingenting. Ingenting som egentligen är någonting.

Jag kanske, bara kanske, läser några sidor om Lisbeth Salander.
Jag kanske, bara kanske, kokar en kopp te och förbannar mig över att jag inte har någon mjölk.
Jag kanske, bara kanske, slår på tv:n och försvinner in i ett värdelöst program.
Jag kanske, bara kanske, lyssnar på musik och äter marsmallows som jag inte ens tycker om.
Jag kanske, bara kanske, inte gör någonting annat än att bara njuta av det faktum att jag inte gör någonting.

Jag kanske gör allt detta, eller inget, eller varför inte något helt annat?
Njuter, det gör jag.

Klassfest & golfrunda

Det är tisdag kväll och jag tänkte helt oplanerat slå till med en liten uppdatering.

Bara ordet uppdatering gjorde mig illa till mods. Uppdatering låter stort, som om ni nu skulle få reda på en hel del gottigt skvaller och andra smaskiga detaljer om mitt liv. Men icke. Kan bero på att det inte finns några smaskiga detaljer och det kan också bero på att jag hellre lämnar plats åt helt ointressanta och fullkomligt onödiga detaljer.

Jag har redan tappat blogginspiration och jag har inte ens kommit fram till avsnittet om de fullkomligt onödiga detaljerna.

Så kan det gå.

Bättre än så här blir det inte.

Eller jo, jag bjussar på en bild;

Axplock och mumma

Jag har laddat över mina mobilbilder till datorn.

Det bjuds givetvis på ett axplock;

Det är konstaterat att jag är en sjuk människa...

... som gillar mat.

Livet leker och jag gillart!

Förlamad

Någon sorts förlamning har drabbat mig - både kroppsligt och mentalt.
Jag sitter här i med fötterna på bordet, med ett ofungerande kylskåp bredvid mig och dessutom med vetskapen om att jag bör gå och duscha. Detta är dock inte anledningen till min förlamning även om det skulle kunna vara skäl nog. Anledningen är istället att jag har använt min lilla hjärna alldeles febrilt mycket idag, workshop med jobbet som tenderar att skapa både förvirring, motivation och otaligt många ideér -somliga vettiga men de flesta är av helt annan kaliber . Hemvägen blev en känsloresa där jag skrek ut min glädje för att i nästa stund förvandlas till egoist och då fälla ett gäng tårar - jag behöver henne där hon är nu - ingen annanstans.
Inte nog med att hjärnan och känslorna har gått på högvarv idag. Väl hemma drog Vickis med mig på spinning så nu är jag dessutom kroppsligt förlamad.

Det gottiga är att jag fullkomligt njuter av denna förlamning.

Valborg har passerat

Jag brände mig

Så går det - jag gick alldeles för nära elden... igen.

Onsdag och F2

Snart onsdag, alltså mitt i veckan. Mitt i -det beskriver mitt tillstånd ganska bra just nu.
Jag kan inte bestämma mig om jag just nu är tokglad och pirrig eller om jag bara är orolig och ute på jävligt hal is. Hur som helst så har handling gått före tanke än en gång i mitt spontana liv. En flytt ska ske och det känns mer än rätt. Vad som däremot känns som ett bäcksvart orosmoln som svävar ovanför mitt huvud är det faktum att mitt kylskåp har pajjat och att jag dessutom inte har ansträngt mig för att få min lägenhet såld. MEN jag har varit på kurs och lärt mig att tänka f2 vilket jag använder flitigt dagar som dessa - Förutsätt framgång! Oh yes!

5 dagar har spenderats i Arvika och Sunne där jag och mina allra bästa kollegor Lotta och Mats har varit på NLP-kurs och blivit motivationsboostade. Solen sken och dagarna var till bredden fyllda med nyttigheter och hjärnaktivitet. När kvällen kom förvandlades nyttigheter till folköl och rödvin och hjärnaktiviteten var lika med noll och den dåliga humorn tog överhand- Jag gillart och bakom all humor, alkohol och skratt finns det hoppfulla idéer.

Ge mig hälja!

Knäsvag och nöjd

Underbara vår!
Lasse kan sätta ord på de flesta känslor eller är det tvärtom, han skapar en känsla utav orden? Ja jag tror på det sista - detta handlar inte om orden utan om känslan.

Jag vill gå hem med dig, bara gå hem med dig innan eftertänksamheten har raserat hela natten
bara gå hem med dig genom vårens första rodnande natt..

Pling-plong och jag log fånigt. Kanske bara i sekunder men det spelar ingen som helst roll. Jag är nöjd och det år vååååår. Natten rodnar. Jag kryper ner i soffan och passar på att le lite till innan verkligheten hinner ikapp. Godnatt.

Killar och Gurra

Det där med killar är inte lätt men en sak är säker;

Den här killen gillar jag mer än mest!

Berg- och dalbana

Idag har någon slags olustig känsla infunnit sig stundtals.
Givetvis var denna känsla som starkast när alarmet tjöt och jag var mitt uppe i en dröm som var ungefär tusen gånger bättre än verkligheten.
Känslan kvarstod en stund på jobbet där jag var tvungen att tjata mer än vanligt men avtog efter en stund när jag insåg att två av mina kära deltagare hade fått jobb. Jag blir mer än stolt och ler brett. Mådde gott på eftermiddagen också när jag än en gång fick tjata, denna gången på arbetsförmedlingen och deras stelbenta regelverk. Solen sken jag jag trallade till Håkan hela vägen hem, Ta mig till kärlek, ta mig till dans Ge mig nåt som tar mig någonstans för jag vill veta om kärlek fiiiiiiiinns. Trallade mig upp i den stinkande trappuppgången, öppnade dörren och möttes av solens strålar rakt in i mitt vardagsrum. Kan tyckas trevligt men icke, solens strålar innebär att gruset i hallen liknar ett sandtag och dammet i vardagsrummet som något slags snöfall. Snön föll och jag med den. Irriterade mig på allt som jag kan irritera mig på just nu;

En lägenhet som måste städas

Arbetsförmedlingens regelverk

Alkisarna i trappuppgången

Att pappa inte är hemma och kan tvätta min bil och byta till SOMMARdäck

Att min balkong inte är större

Att vissa personer lever för att sabotera och njuter av att göra andra ledsna

Å sist men inte minst- att jag valde att ha semester så in i helvete sent



Efter irritationsstunden tog jag en promenad, drack en kopp te, gjorde fiskpinnar med stuvad spenat och städade. Vips så var bitterfittan borta för denna gång.
Nu ska jag bädda ner mig i soffan och än en gång titta på sista avsnittet av Sex and the city och bara njuta. Kärlek finns - i alla fall på film.

Påskhelgen & Mammalängtan

Då ska vi se.
Påskhelgen 2009 är över.
Den har fortlöpt i en rasande takt och jag känner mig inte riktigt beredd på att återgå till jobbet. Idag har jag i alla fall gjort en hel del för att försöka förbereda mig, jag har både handlat och diskat så egentligen är jag beredd att möta tisdagen och allt som hör till den.
Påsken har bjudit på sol..
..TP-spelande
..Första grillningen
..Mat å folköl i solen
..Alias, fest och läggdags
..Årets andra grillning och kampen mellan man och kvinna
...Mera mat, glass i G-hyttan och en tur till Gastkullen för att kika på utsikten

Alltså, ungefär allt som en påskhelg ska innehålla. Dock har denna påskhelg varit utöver en normal påskhelg, en liten detalj har saknats och det är inte vilken detalj som helst utan mamma. Kanske kan kännas som en löjlig grej för en 25-åring och jag har, hör och häpna, klarat mig riktigt bra även om det har funnits en tendens utav mamma-längtan både för mig och lillebror. Å inte är väl det konstigt? Hon är världens bästa!

Just nu är det fullt ös i livet och mer ös önskas. Jag väntar på nästa steg som jag hoppas kommer snart, snart, snart. Livet är NU och det är ta mig tusan till för att levas!

Komiskt och jävligt patetiskt

Det finns ett par ögon som gör att jag tappar allt vett
Tappar fotfästet
Tappar min egna verklighet.
Gång på gång.
Det finns ett par ögon som gör att jag faller
Jag glömmer
Jag faller
Jag glömmer igen
Faller igen
Och igen
Gång på gång
År efter år

Ordtorka och bilder

Jag lider av inspirationsbrist vad gäller bloggandet. Jag lider däremot inte av tristess för jag har två fantastiska helger bakom mig och antagligen ett par stycken framför mig också. Istället för ord blir det bilder idag, håll tillgodo. Detta är Hannisens senaste två helger;

Å där spårade det ur... Jag älskart!

Måndag och jag ÄR nöjd

Måndagen är gjord med allt vad det innebär.

Att måndagen är gjord är ungefär samma gottiga känsla som när fredagseftermiddagen närmar sig, en typ av sprittande känsla i kroppen på något ytterst underligt sätt.

Å denna måndag har inte varit så tokig. Jobbmässigt en kanondag och för övrigt en riktigt bra dag också. Spinningen är gjord och jag är nöjd över detta trots att benen knappt bar mig upp för de långa och illaluktande trapporna. Men upp kom jag- med hjälp av nån form av tokrolig humor om nån gammal cykel. Nu återstår bara en tur in i duschen, en svängom med hårblåsen och en swich med tandborsten å sen är det natta.

Jag håller med dig grannen, jag kanske inte är helt nöjd men jag känner mig nästan alldeles föööör positiv. Å det sjuka med detta är att jag har ingen aning om varför. Det kanske bara var solens strålar som behövas för att väntan skulle avta lite. Men bara lite. Och bara för den här gången. För jag tror, trots allt, att hela livet är en lång väntan. En väntan på något STÖRRE.

Godnatt folket.

Stora ord på fyllan

Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot

Ibland....

...står tiden stilla. Jag blir som förtrollad!

Väntan & Vår

Det känns som om jag befinner mig i något slags vakum. Som om tiden just nu är en väntan, en väntan på något större. Det kluriga är att jag inte har en aning om vad det är jag väntar på. Kan det vara så enkelt så jag väntar på våren? Att jag väntar på att solens strålar äntligen börjar värma eller väntar jag på att få se den första vitsippan? Väntar jag på att flytta? Vinna pengar? Köpa nya vårskor? Är min väntan större än så? Väntar jag på den stora kärleken? På att någongång få veta att den här gången är det rätt?

Jag vet inte.

Är hela livet en lång jäkla väntan? En väntan på att alltid få någonting mer?

Ikväll har jag inga svar. Antagligen inte imorgon heller. Tills dess att jag har något svar ska jag passa på att njuta av det fantastiska liv jag faktiskt lever precis just nu!

Ta mig till kärlek, ta mig till dans! Ge mig nåt som tar mig någonstans.

Underbara Håkan

Och vad vet du om kärleken?

Förrän du förgäves hatat den...

Och vad vet du om hur hjärtat kan bränna?

För kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva...

Matlådor & Aktivitet

Söndag utan söndagsångest. Jihaaaaaa!

Jag tror att jag har knäckt koden för hur jag ska undvika detta fruktansvärda fenomen. Först trodde jag att det var så enkelt som: MATLÅDOR. Anledningen till detta var att jag vaknade upp efter för få timmars sömn och kände en liten uns utav söndagsångest. Jag slog bort tanken och istället åkte jag och handlade och fixade veckans matlådor. Söndagsångesten var därmed bortblåst och sen fortsatte den fantastiska dagen i samma takt. En blixtvisit förbi farmor & farfar och efter det mat hos mormor. Hem, dressade om och drog med mig tjejen mitt emot till återvinningscentralen och dessutom drog vi promenixen runt reningsverket. Vi intalade oss att vi inte är några misslyckade tjejer utan att det finns hopp även för oss, kanske inte just idag men nån dag förhoppningsvis ganska snart. Hur som helst, vi var GRYMT bra å imorrn nalkas det spinning. Så, summan av kardemumman är att AKTIVITET är det som gör söndagar till en mindre ångestfull dag och som till och med kan få denna annars så fruktansväda dag helt jäkla okej.

Heja söndag!

Nu vill jag träffa denna underbara killeeee! Tant Johanna lääängtar!

Ett glas rött & soffmys

Imorrn är det äntligen fredag och min hals är skrot igen. Det känns mer än skit.
Det finns små, små saker som gör även denna torsdag till en ganska hygglig dag. En av dessa små, små saker är att jag bänka mig i soffan, linda in mig i en filt och unna mig ett glas rött.
Det ni mina kära vänner, det kallar jag kvalitétstid!

Monday you can fall apart,
tuesday wednesday break my heart
thursday doesn't even start
it's friday I'm in love