Saknad & Sköj

Det här var härliga tider!

Jobbfest & Röda ögon

Det är fredag och jag är bakis.
Det känns konstigt. En blandning mellan vemod och ren njutning.
Jag har hela helga framför mig.

Hur som helst hade jag och Lotta dyrt och heligt lovat varandra att hålla oss lugna då vi båda äter penicillin. Vi dricka otroligt måttligt och sova innan klockan tolv. Så blev det inte. Jag har träffat en människa med minst lika dålig karaktär som mig. Hur som helst, morgon startade klockan nio då Lotta hämtade upp mig, Patrik med världens minsta packning och BakisMats. Efter ungefär 5 minuter kom Onkel Kånkel skivan fram och så var nivån satt för oss - än en gång. Vi uthärdade en hel arbetsdag fylld til bredden innan det var dags att checka in på hotellet. Lotta tog täten och var först in på vårt rum. Det minsta rummet ever och med en toalett som kunde förvandlas till dusch. Jag kostade på mig en dusch och var sedan gjorde mig sedan iordning under tystnad med tanke på att min hals höll på att kväva mig.
Så var det dags för middag. Lotta och jag var mer än nöjda när vi insåg att vi var otroligt städade. Vi begav oss mot huvudkontoret för förfest och där ballade det ur. Öl och shots och sen hände det som inte skulle hända. Ut på korgen. Kvar till stängning. Fyllemat. Inte ens där var det över, givetvis landade efterfesten på vårt rum.
Jag vaknade och tittade mig i spegeln - rödögd as hell. Ångesten var total. Öppnade dörren och får syn på Mats. Hans ögon var mer än röda óch dessutom svullna - jag kände mig helt plötsligt som en bättre människa.

Det är fredagkväll och klockan är åtta. Jag funderar starkt på att bädda ner mig.

Dålig karaktär var namnet!

Halsmandlar & Penicillin

Då var det dags.
Bitterfittan är tillbaka.
Min FEMTE penicillinkur är inledd.
Mina halsmandlar försöker aktivt att kväva mig.
Jag kräks på penicillin.
Jag fullkomligt hatar januari.
Grått väder gör mig pisstrött.
Jag har aldrig nog med tid för att sova.

Peter Lemarc sjöng för mig när jag åkte hem från jobbet idag

Även de dåliga dagarna är bra!

Jag vet egentligen att han har rätt men eftersom bitterbittan är tillbaka så hävdar jag att han har fel. Fel, fel FEL.

MEN

Imorgon åker jag med världens galnaste arbetskamrater till Karlstad och sover på hotell.
Imorgon bör också vara dagen då penicillen får fart och halsmandlarnas försök att döda mig ännu en gång avtar. Imorgon är antagligen också dagen då jag inte ser riktigt lika svart på tillvaron.

TILLS DESS

ska jag vara en riktig jävla bitterfitta!

Insikter & Björn

Tiden rusar iväg. Ännu en vecka har snart passerat. Ibland känns det som om tiden hinner före mig. Det kanske är lika bra, jag vet inte. Jag vet ingenting egentligen.
Några lärdomar har jag dock fått den senaste veckan. Jag har typ lärt mig att det är bra att hälla ut oboy ur termosen för efter fem dagar har mjölken surnat och det luktar skunk så nu har jag en termos mindre. Jag har insett att det krävs tålamod när man ska pimpla men den allra största insikten är ändock att jag har en grymt dålig karaktär. En helt nykter helg blev något helt annat. Jag hoppas också att jag äntligen har förstått att jag inte kan vara så in i helvete godtrogen. Inte nog med det så insåg jag just idag att jag vill ha Björn Gustavsson och att han är min drömmars man. Den insikten var kort. På tok för kort. Jag har i alla fall en ärlig vän - Masse - som fortare än kvickt krossade mina drömmar. Du är för ful. Det var antagligen den sista insikten den här veckan.

Tack å hej!

Pimpling & Långfest

Tisdagen är nästan passerad.

I lördags drabbade den stora dumheten oss. Dagen började bra med frulle på fiket bestående av varm choklad, smörgås och som grädde på moset en semla. Lina blev åksjuk på vägen hem från G-hyttan men vi gav inte upp. Vi klädde oss ordentligt och gav oss ut i blåsvädret med våra pimelspön. Vi tröttnade snabbt på att pimpla och insåg att det var bättre att grilla korv.

Kvällen kom och vi begav oss än en gång till G-hyttan. Bjuren Patrikhed bjöd in till fest och vi var inte sena med att haka på. Riktigt roligt hade vi också och därmed försvann förnuftet så vi drog vidare till nästa fest vilket också blev en höjdare. Äldre har vi blivit men ta mig tusan inte ett dugg mer förnuftiga för klockan var 06.00 innan vi insåg att festen faktiskt var slut. I söndags var jag mer död än levande men nu när jag har börjat återfå min normala hudfärg så inser jag att vi hade fantastiskt jävla roligt!

Föresten, i söndags var mamma här. Öppnade kylskåpet, drog en djup suck för där stod den. Julskinkan såklart, med griljeringen på! Jag är en odåga!

Så är det.

Salem al Fakir gav mig en rejäl insikt när jag åkte till jobbet idag...

How many days will it take for you to understand?

Look into my eyes, this is who i am.

You know I can not do anything about it.

Morgondagen & Håkan

Det är torsdagkväll och trots att jag vet att klockan kommer att ringa imorrn så känns det inte så fasligt jobbigt. Anledningen till detta är att imorgon vaknar jag med vetskapen om att det är fredag, det är ta mej tusan HELGA. Det kommer gå lättare att masa sig upp ur sängen men med det menar jag inte att det är lätt. Det kan nästintill bli så att jag tar ett litet glädjeskutt in i köket. Frukost har det varit ont om den här veckan men nu har jag handlat så det finns en hel del gottigheter som väntar på mig när jag vaknar. Efter detta ganska muntra moment kommer det värsta - duschen. Missförstå mig inte, jag gillar att duscha men jag gillar inte hela den eländiga proceduren efteråt. Det ska torkas, smörjas, blåsas hår, plattas hår, hitta kläder och dessutom på med nån form av smink och allt detta ska göras innan solen har gått upp. Fy tusan! När detta är fixat och jag känner mig som en hyggligt bra tjej så packar jag ner matlådan och beger mig ut för att där glädjas åt att jag ställde in bilen i garaget. Jag blev mer än glad när vaktmästaren frågade om jag ville ha garage men då insåg jag inte hur in i helvete jobbigt det skulle bli att ställa in bilen i det där sablans garaget. Idag har jag i alla fall varit en duktig flicka och det kommer glädja mig imorgon. Efter detta är det bara några timmar på jobbet å sen tar Johanna Andersson helga med allt vad det innebär - en helg med mina flickor och dessutom ska det ut å pimplas, det ska bli fullkomligt underbart!

Å ja, Håkan var full på Grammisgalan. En aning speedad. Blek och oduschad. Men vad hjälper det? Jag var förtrollad. Knäsvag. Människan är det charmigaste som finns!

Söndagskänsla & Bloggidétorka

Idag är det söndag men ändå inte. Söndagskänslan har infunnit sig trots att det är tisdag. Hur som helst så har jag faktiskt skapat lite ordning i min kaotiska lägenhet idag. Det känns bra. Pappa har tvättat min bil och mamma har diskat så jag kan väl säga att jag är skapligt beredd att återgå till verkligheten. Dessa lediga dagar har bara flugit iväg men trots det kändes tanken på att behöva fixa matlåda oerhört långt bort. Nu är till och med det fixat även om jag inte kommer njuta nämnvärt av den, den finns i alla fall.

Bloggidétorka. En dusch, en kopp te hos Ia, sova och sen tillbaka till verkligheten!

Oh yes!

2008

Jag kan inte vara sämre än alla andra. En resumé av 2008 kommer av genomföras även av mig.

- Året började bra med ett gottit nyårsfirande i G-hyttan. Visst fanns det inslag den kvällen som jag gärna glömmer men hur som helst en bra fest. Jossan och jag mäktade till och med en efterfest och kom inte hem förrän solen började gå upp.
- De första dagarna på året insåg jag att jag faktiskt kunde bli kär igen för det blev jag. En otroligt kortvarig och obesvarad kärlek men det gjorde egentligen ingenting. Det viktigaste var ändå insikten om att mitt hjärta fortfarande var vid liv.
- Jag började plugga igen under våren och klarade de kurser jag läste. Jag snubblade dock på mållinjen så några ynka veckor kvarstår för att få min efterlängtade socionomexamen. Antagligen kommer det aldrig att ske.
- Årets pissigaste dag, kärleksdagen, firades i Sälen. En galen men rolig resa.
- På sommaren njöt jag av två veckors semester då solen var som varmast. Antagligen världens bästa semester, full av aktiviteter.
- Efter semestern var paniken ett faktum. Jag insåg att jag var tvungen att ha ett nytt jobb, jag orkade inte en sekund till på Viasat. Jag var under en tid beredd att säga upp mig utan att ha ett annat jobb. Tillslut lyckades jag hitta ett nytt jobb där jag faktiskt trivs som fisken i vattnet. Hittills.
- Höstens allra största händelse var dock när Gustav kom till världen. Det är större än störst.
- Generellt sett har 2008 varit något av ett festår. Ett år som knappt hann börja innan det var slut. Ett år då alla hönsen fyllde 25 och då alla mer eller mindre drabbades av åldersnojja. 2008 var året då jag trodde att allt föll på plats.

2009 - here we come!

5000 & Förnuft

Jag har varit otroligt förbannad och ilsk över ditt jäkla förnuft. Du kände mig alldeles för väl och jag antar att det var därför du insåg att enda sättet för mig att spara pengar var att låsa dom. Under dessa fyra år som pengarna har varit inlåsta har jag många gånger förbannat mig över dig. Jag har svurit långa ramsor om denna förnuftiga jävla människa. De där 5000 kronorna hade jag behövt både en, två, ja tre gånger men icke. Idag kan jag inte vara ilsk över ditt förnuft. Pengarna är inte längre låsta och dessutom har de förvandlats till 8000. Även om det sitter långt långt inne så måste jag tacka dig idag. Tack för att du kände mig så in i helvete väl, du hade det förnuft jag saknade (eller snarare saknar) och tack för att jag just idag är 8000 kronor rikare! Tack Empa!

Jag skulle vilja avsluta bloggen med att lägga in en oerhört oförnuftig bild på denna förnuftiga människa men det vore ganska oförnuftigt gjort av mig. Här var det extra, extra förnuft!

Trevlig helg!

Skinka & Griljering

Då var det onsdag och det innebär att det är två dagar kvar till julledigheten.
Imorrn ska jag och praktikantPatrik åka till Lindesberg och underhålla. Jag pratade med honom nyss och han lät trött - den stora tröttheten har drabbat alla på jobbet nu tror jag, även mig själv. Nya tag nästa år! Nästa år låter så fantastiskt bra, så otroligt långt borta.

Ännu ett ålderstecken har dessutom uppenbarats - jag har inhandlat en julskinka och denna julskinka skall dessutom griljeras. Jag känner mig mäkta stolt trots att skinkan just nu ligger där i kylskåpet och blänger på mig så fort jag öppnar dörren. Egentligen kan den inte blänga men mitt samvete säger att den gör det. För någonstans långt inom mig vilar en liten oro över att skinkan aldrig kommer griljeras. Det som skulle vara typiskt Johanna Andersson är att inhandla den och låta den ligga där till utgångsdatumet har passerat mer än väl. Min kära mor öppnar sedan kylskåpet och förbannar sig över att hon har lyckats uppfostra en sådan odåga. Hon suckar och slänger ner den ogriljerade skinkan i soporna, tar en extra titt och hittar lite mer som hon slänger ner och sen går hon med tunga steg ut och slänger den.

Så skulle det kunna bli - jag hoppas att det inte blir så.
Jag hoppas att hon åtminstone får slänga skinkjäveln med griljeringen på!

Måndag - och jag borde vara nöjd.

Det finns någonting bra med alla dagar.
Det som är bra med just denna måndag är att jag har städat. Jag har även betat av första arbetsdagen denna vecka vilket innebär att det bara är fyra fjuttiga dagar till semester. Klockan är dessutom bara kvart i sju och jag har redan iklätt mig två udda pyjamasdelar. Detta innebär att jag hinner med några avsnitt av One Tree Hill ikväll.

Jag borde vara nöjd

Uppdatering

Dåligt med: Bloggande

För mycket utav: Halsböld

Njutit av: Säsong 1 av One Tree Hill

Drömt om: Att jag var Peyton och att Lucas var min.

Insett: Att One Tree Hill är en serie och att jag inte är Peyton och att Lucas inte heller är min.

Besviken på: Årets julkalender, vart fan är julstämningen? Även besviken över min insikt.

Dagens tips till svt: Börja sänd repriser på gamla och bra julkalendrar.

Längtar efter: Hönsen och den nyckläckta lilla kycklingen.

Stressad över: Julklappar, medfinansieringsintyg och att livet flyger fram.

......

Ge mig nåt att tro på...

http://www.youtube.com/watch?v=T2NEU6Xf7lM

Lyssna och njut!

Envis & Världsbäst

Min kära farfar är den mest envisa gubbe som någonsin har existerat. Problemet är att jag också är envis - dock inte i närheten av denna fullkomligt galna envishet. Efter många om och men kom vi fram till att det finns sträckor mellan Hällefors och Kopparberg där det är 90 km/h. Detta var inte helt enkelt att komma fram till men det löste sig. När detta problem är löst och jag är glad i hågen över att än en gång ha rätt så hävdar nu denna envisa företeelse att han aldrig har sagt att det är 70 km/h hela vägen mellan Hällefors och Kopparberg. Jag ger inte upp - inte han heller.

Men hur som helst, hur envis och jävlig denna gubbe än må vara så är han världsbäst. Annat kan jag inte förmå mig att säga när jag ätit hans hembakta bröd till frukost och sitter nu med munnen full av kakor som han har bakat.

Farfar är min nummer ett - alltid!

Våga

Jag måste våga prova,

våga misslyckas, Jag måste till och med våga lyckas.

Framförallt måste jag våga känna...

Krig & Plånbok

Nu är det krig.
Vi längst upp mot dom längst ner. De vet antagligen inte om det. Grunden till detta är att jag idag har gjort det värsta utav det värsta. Jag har inte bara tagit i samma dörrhandtag som denna illaluktande företeelse. Jag har (tanken kväljer mig) tagit i hans........ plånbok. Till detta hör att denna plånbok antagligen både är nersketen och nerpissad. Jag drabbades av den stora paniken och stod där som förstelnad, fortfarande med denna bakteriebomb i min hand. Efter tidigare iakttagelser av denna man så var jag övertygad om att han skulle ligga avsöpen i den mörka trappuppgången. Jag stod där med bakteriehärden i ena handen och kunde inte förmå mig att öppna porten. Med min ännu friska hand kunde jag ringa Vickis så hon fick tända lyset i trappuppgången. Räddaren i nöden. Ingen avsöpen gubbe där inte. Jag hoppas att den illaluktande varelsen har hämtat sin plånbok när jag ska till jobbet imorgon. Jag kräks antagligen vid dess åsyn.

Jag har aldrig tvättat händerna så noga som idag.
Inget ont som inte har nåt gott med sig?.... Eller?

Lycka & Gustav

Lycka är ett underligt begrepp, kanske en utopi? Lycka kanske snarare är en strävan än ett faktiskt sinnestillstånd?

Jag å världens underbaraste Gustav - Om lycka inte finns, vad är då detta?

Jobb & Singel

Jag tror att jag är inne i en sorts förälskelsefas - gällande mitt jobb. Just nu känner jag mig så jävla nöjd. En gottig känsla.
F.ö gällande förälskelse kan det konstateras att jag har varit singel i 3 år, ja det är sant. 3 JÄVLA år! Det där lät bitterfittigt och det är missvisande för jag är inte bitter, inte gällande det i alla fall. Jag har behövt de här åren för att få veta vad som är upp å vad som är ner och jag tror att jag börjar få en rätsida på det nu - äntligen tänker ni och detsamma tänker jag, ÄNTLIGEN!

Storstädning & Förfall

My home is a mess!

Jag vill storstäda men jag gör det inte. Idag skyller jag på att jag inte mår bra. En annan dag skyller jag på att jag inte har tid men min absolut bästa och mest användbara ursäkt är att det inte är någon idé att städa för det känns totalt jävla hopplöst med tanke på att mina grannar på nedre botten luktar aparsel och lagom till jag har städat så brukar den lukten krypa in via ventilerna. Det slår aldrig fel! Det blir ingen städning idag i alla fall, det har nog både ni och jag insett.

I helgen var jag duktig och köpte en pumpa för att skapa lite stämning i min boning. I söndags blev Martin mer än glad när han upptäckte den och började skära i den som en galning samtidigt som han berättade hur enkelt det var att fixa en riktig Halloweenpumpa. Någon miss måste han dock ha gjort för nu börjar den tappa tänderna och ser därmed inte ett dugg skräckinjagande ut, snarare löjlig. Jaja, den symboliserar mitt hem ganska bra trots allt - förfall.

.....

Jag vet att jag inte ska bli arg. Jag vet att jag inte ska bli ledsen och jag vet framförallt att jag inte ska bry mig – men det gör jag. Du har betytt alldeles för mycket för mig för att det inte ska göra ont när jag än en gång inser att du inte ens vill möta min blick för att säga ”hej”, ett ärligt ”hej”.

Det gör ont. Jävligt ont. Det erkänner jag.

Kryssning & Blåsväder

En toppenhelg har passerat och första dagen på nya jobbet är avklarad.
Vi har varit på kryssning och där kände vi oss riktigt unga och jävligt snygga trots vissa skeva detaljer, illaluktande inslag och oranga klotben. Vi jämförde oss givetvis med spritluktande och fluktande fyllekärringar och vips så va vi extra snygga. Vi gjorde dock det mesta för att försöka bli lika fulla (dock varken illaluktande eller fluktande) som resterande delen av båten men hör å häpna, vi misslyckades! Vi kan dock konstatera att det var en grym resa och att vi tillsammans är oslagbara, jag gillar´t!


Det blåser som helvete ute och jag har varit så korkad så jag har valt att sova själv inatt.

Jag ångrar miiiiiig!

Effektiv & underbar höstdag

Idag har jag varit ledig och jäklar vad jag har varit effektiv. En toppendag.

-Frukost hos farmor och farfar

-Njutit i två timmar med Gustav i famnen

-Lämnat in och hämtat bilen för däckbyte, även betalat kalaset

-Varit hos farmor igen för att få hjälp med att sy om min kjol

-Pantat burkar

-Varit till papperåtervinningen

-Plockat tallris

-Handlat både mat, ljung och nässpray

-Dekorerat min balkonglåda med det plockade tallriset och den inhandlade ljungen

-Ätit mat med mamma

-Bokat tvättid

-Sorterat tvätt

-Tränat

Jag känner mig effektiv och grymt nöjd med min dag. Trots att jag skulle behöva städa och diska så ska jag nu lägga mig i soffan med gott samvete. Imorrn väntar ännu en ledig dag och förhoppningsvis ännu en effektiv sådan.

Hösten är fullkomligt underbar!

Nykter & lördag

Ännu en helg har passerat och inte vilken helg som helst, nej en nykter sådan. Jodå, gott folk, ni läste rätt. Fredagskvällen spenderades på Transcom där det inte bjöds på några alkoholhaltiga drycker alls, en kopp kaffe var det starkaste som kunde erbjudas så jag fick vara nöjd med det. Lördagen kom, den stora festdagen. Inte ens då tog jag tillfället i akt att bli full även om mina fingrar nästintill levde ett eget liv under dagen och började formulera festsms. Istället för att bli full spenderade jag lördagen med att känna mig som 14-år och förälskad. En ganska mäktig och otroligt ovanlig känsla för en 25-årig bitterfitta som är kärleksuttorkad. Den stora bakstöten (Jag VET att det heter bakslag men det är inte hälften så roligt) kom när jag och Jossan igår insåg att livet inte alls blir speciellt mycket bättre av att man är nykter en lördagkväll - med reservation för att jag fortfarande kände mig en aning förälskad men jag kände mig inte längre som 14, snarare 114. Oh no, vi var trötta as hell och satt där i soffan med tårfyllda ögon och tittade på One Tree Hill, precis som en bakissöndag. Söndagar är till för att vara bakis - alltså - lördagar är till för att festas.

In i dimman!

Ledig & Murstensdalen

Mina lediga dagar denna vecka är lätträknade.

EN ledig dag. Å det är inte en lördag eller söndag, neh för det var i onsdags den inföll. Eftersom mitt bitterfittiga humör just nu är bortblåst så tjöt jag inte över detta utan bestämde mig för att göra det allra bästa av min lediga dag. Och vad kan vara bättre än att åka med Ia och Tilda till Murstensdalen? Antagligen ingenting. Vi åkte till detta fantastiska naturreservat och trodde att vi skulle klämma 9 kilometer på ungefär en timme. Ack så fel vi hade. 3 timmar senare var vi hemma, rödblommiga och med mjölksyra i benen. Klagade vi en enda gång? Banne mig inte för jäklars vad fint det va!

Nu ska jag ladda för en jobbhelg. Tack å hej

Gustav & Ica Maxi

Denna blogg har alltid varit av en bitterfittig (vet å tusan om "bitterfittig" är ett ord men det passar ohyggligt bra i detta sammanhang) karaktär. Antagligen kommer den fortsätta i den andan men inte idag. Idag, hör och häpna, har jag en hel del gottiga saker att glädjas över. Livet som 25-åring var nog inte så dumt som jag trott. Ett nytt jobb har jag fått och framförallt, Gustav är född! Det är större än störst och jag kan inte riktigt ta in det. Katta och Ducken, mamma och pappa. Jag bara ÄLSKAR att höra det och jag bara LÄNGTAR att få träffa denna underbara företeelse. Som sagt, detta är större än störst och jag finner inte ett enda ord som just nu kan förklara denna mäktiga känsla! Hösten är UNDERBAR!

I helgen var det full fart. En snabb tur och returresa till Karlstad i fredags förmiddag fövandlade mig till en glasögonorm. Sedan kom lördagen, veckans mest älskvärda dag. MurTuta var dessutom ohyggligt glad när hon fick besöka sin favvoaffär. Affären som har ALLT. Ica Maxi - såklart. Det glittrade i hennes ögon när hon swichade runt bland skor, gläder och picnic-set och hyllade denna fantastiska affär. Trots att jag just denna dag hade grönt hår så var jag också nöjd och imponerad av Ica Maxi. På kvällen förvandlades jag tydligen till Hulken och begav mig till Karlskoga å partajade. Söndagen var av det lugnare slaget. Jag sov mest i soffan och grinade en timme till One Tree Hill. Jag gillar´t!



Å ja, bli inte oroliga nu. Min bitterfittiga sida har säkert återvänt till nästa inlägg.

25 år & Höstluft

Min första vardag som 25åring har passerat.

Jag vaknade ofrivilligt och insåg att den stora tröttheten hade kommit på besök. För att trotsa detta begav jag mig ut på en promenad, en skapligt lång sådan och i ett skapligt tempo också för den delen. Andades höstluft och insåg hur mycket jag älskar hösten och hur mycket jag saknar en hand att hålla i när höstkylan faller på. Väl hemma möttes jag av ett diskberg som tittade lite frågande på mig. Jag insåg att jag var tvungen att ta tag i detta diskberg för att kunna laga mat. Då kom räddningen, ett plingande ljud i min telefon. Farmor, underbara farmor, som bjuder på mat. Glad i hågen hånler jag åt disken och åker till ett dukat bord. Vidare till mitt fantastiska (?!) jobb. Stänger av allt vad som har med känslor att göra och beger mig in i min fruktansvärda arbetsroll. Service, denna fruktansvärda service. Jag ger sken av att vara glad och förstående samtidigt som dessa människor öser skit över mig. Jag lyckas dock ganska bra idag och känner mig därmed nöjd med min arbetsinsats. Beger mig så småningom hemmåt. Möts av en telefonräkning, 1016 sms förra månaden, inte illa pinkat. Går vidare in i lägenheten och upptäcker att diskberget inte längre glyser på mig för diskberget är borta, puts-väck. Jag ler och inser att min mamma är världens bästa.


För att sätta extra guldkant på denna dag ska jag lyxa till det med att bädda ner mig under mina TVÅ gottiga täcken och drömma mig bort men vad jag vill drömma om har jag ingen aning om. Jag har inte en aning om nåt. Eller jo, vad jag vet är att jag just ikväll ska öppna min alldeles nya dagbok för att skriva några spännande rader om livet. Det där livet som jag inte vet vad jag vill med.

Första vardagen som 25-åring alltså. Den här dagen var inte alls lik dagarna som 24-åring. Tok heller, jag blir alldeles svettig av alla drastiska förändringar som livet som 25-åring innebär. Eller hur!

Födelsedag & lasange

Den är över, min födelsedag. En ny era har börjat i mitt liv. Livet som 25-åring. Min födelsedag va tokbra. Den skålades in i en badtunna och avslutades med kräftkalas och öltält. En fantastisk dag helt enkelt. Idag är det söndag, mindre fantastiskt. Det känns hopplöst. Jag saknar något som jag aldrig har haft. Korkat.


Livet som 25-åring innebär en hel del åtaganden. Just nu finns en lasange i ugnen som skriker efter att få komma ut. Bäst att jag slår slag i saken.

Tack å hej

Pengar & Bitterfitta

Pengar.

Stressen är total och jag är beredd att ge upp. Jag har hankat mig fram hela våren och nu dessutom hela sommaren. Det känns som om det är nog. Jag fullkomligt HATAR känslan av att veta att pengarna inte räcker till och jag i och med detta ska behöva tigga för att överhuvudtaget ta mig till jobbet. Jag har inte köpt ett endaste dugg till mig själv den här månaden, bortsett från mat och en bastkjol. Dagens datum är den 9e och jag har en 100-lapp kvar på mitt konto. Det enda jag har är skulder. Jag skulle vilja bädda ner mig och vänta på den 25e. Bortsett från bensin skulle jag nog kunna klara mig på en hundring men bensin är dessvärre ett måste. Just nu kan jag bara le när jag hör mamma och pappa tjata om att jag ska plugga i höst. Jag kan fortfarande le åt dom, hånfullt. Ett ärligt leende finns inte. Det borde dom förstå.

Ja, jag är en bitterfitta. Snart en 25-årig sådan. Ger jag upp? Never!

Saknad & Trygghet

Ibland saknar jag den fantastiskt underbara känslan av trygghet som fanns när jag tittade på dig och jag visste att du verkligen älskade mig. Oslagbart!

Idag saknar jag det, antagligen imorgon också.