2008

Jag kan inte vara sämre än alla andra. En resumé av 2008 kommer av genomföras även av mig.

- Året började bra med ett gottit nyårsfirande i G-hyttan. Visst fanns det inslag den kvällen som jag gärna glömmer men hur som helst en bra fest. Jossan och jag mäktade till och med en efterfest och kom inte hem förrän solen började gå upp.
- De första dagarna på året insåg jag att jag faktiskt kunde bli kär igen för det blev jag. En otroligt kortvarig och obesvarad kärlek men det gjorde egentligen ingenting. Det viktigaste var ändå insikten om att mitt hjärta fortfarande var vid liv.
- Jag började plugga igen under våren och klarade de kurser jag läste. Jag snubblade dock på mållinjen så några ynka veckor kvarstår för att få min efterlängtade socionomexamen. Antagligen kommer det aldrig att ske.
- Årets pissigaste dag, kärleksdagen, firades i Sälen. En galen men rolig resa.
- På sommaren njöt jag av två veckors semester då solen var som varmast. Antagligen världens bästa semester, full av aktiviteter.
- Efter semestern var paniken ett faktum. Jag insåg att jag var tvungen att ha ett nytt jobb, jag orkade inte en sekund till på Viasat. Jag var under en tid beredd att säga upp mig utan att ha ett annat jobb. Tillslut lyckades jag hitta ett nytt jobb där jag faktiskt trivs som fisken i vattnet. Hittills.
- Höstens allra största händelse var dock när Gustav kom till världen. Det är större än störst.
- Generellt sett har 2008 varit något av ett festår. Ett år som knappt hann börja innan det var slut. Ett år då alla hönsen fyllde 25 och då alla mer eller mindre drabbades av åldersnojja. 2008 var året då jag trodde att allt föll på plats.

2009 - here we come!

5000 & Förnuft

Jag har varit otroligt förbannad och ilsk över ditt jäkla förnuft. Du kände mig alldeles för väl och jag antar att det var därför du insåg att enda sättet för mig att spara pengar var att låsa dom. Under dessa fyra år som pengarna har varit inlåsta har jag många gånger förbannat mig över dig. Jag har svurit långa ramsor om denna förnuftiga jävla människa. De där 5000 kronorna hade jag behövt både en, två, ja tre gånger men icke. Idag kan jag inte vara ilsk över ditt förnuft. Pengarna är inte längre låsta och dessutom har de förvandlats till 8000. Även om det sitter långt långt inne så måste jag tacka dig idag. Tack för att du kände mig så in i helvete väl, du hade det förnuft jag saknade (eller snarare saknar) och tack för att jag just idag är 8000 kronor rikare! Tack Empa!

Jag skulle vilja avsluta bloggen med att lägga in en oerhört oförnuftig bild på denna förnuftiga människa men det vore ganska oförnuftigt gjort av mig. Här var det extra, extra förnuft!

Trevlig helg!

Skinka & Griljering

Då var det onsdag och det innebär att det är två dagar kvar till julledigheten.
Imorrn ska jag och praktikantPatrik åka till Lindesberg och underhålla. Jag pratade med honom nyss och han lät trött - den stora tröttheten har drabbat alla på jobbet nu tror jag, även mig själv. Nya tag nästa år! Nästa år låter så fantastiskt bra, så otroligt långt borta.

Ännu ett ålderstecken har dessutom uppenbarats - jag har inhandlat en julskinka och denna julskinka skall dessutom griljeras. Jag känner mig mäkta stolt trots att skinkan just nu ligger där i kylskåpet och blänger på mig så fort jag öppnar dörren. Egentligen kan den inte blänga men mitt samvete säger att den gör det. För någonstans långt inom mig vilar en liten oro över att skinkan aldrig kommer griljeras. Det som skulle vara typiskt Johanna Andersson är att inhandla den och låta den ligga där till utgångsdatumet har passerat mer än väl. Min kära mor öppnar sedan kylskåpet och förbannar sig över att hon har lyckats uppfostra en sådan odåga. Hon suckar och slänger ner den ogriljerade skinkan i soporna, tar en extra titt och hittar lite mer som hon slänger ner och sen går hon med tunga steg ut och slänger den.

Så skulle det kunna bli - jag hoppas att det inte blir så.
Jag hoppas att hon åtminstone får slänga skinkjäveln med griljeringen på!

Måndag - och jag borde vara nöjd.

Det finns någonting bra med alla dagar.
Det som är bra med just denna måndag är att jag har städat. Jag har även betat av första arbetsdagen denna vecka vilket innebär att det bara är fyra fjuttiga dagar till semester. Klockan är dessutom bara kvart i sju och jag har redan iklätt mig två udda pyjamasdelar. Detta innebär att jag hinner med några avsnitt av One Tree Hill ikväll.

Jag borde vara nöjd

Uppdatering

Dåligt med: Bloggande

För mycket utav: Halsböld

Njutit av: Säsong 1 av One Tree Hill

Drömt om: Att jag var Peyton och att Lucas var min.

Insett: Att One Tree Hill är en serie och att jag inte är Peyton och att Lucas inte heller är min.

Besviken på: Årets julkalender, vart fan är julstämningen? Även besviken över min insikt.

Dagens tips till svt: Börja sänd repriser på gamla och bra julkalendrar.

Längtar efter: Hönsen och den nyckläckta lilla kycklingen.

Stressad över: Julklappar, medfinansieringsintyg och att livet flyger fram.

......

Ge mig nåt att tro på...

http://www.youtube.com/watch?v=T2NEU6Xf7lM

Lyssna och njut!

Envis & Världsbäst

Min kära farfar är den mest envisa gubbe som någonsin har existerat. Problemet är att jag också är envis - dock inte i närheten av denna fullkomligt galna envishet. Efter många om och men kom vi fram till att det finns sträckor mellan Hällefors och Kopparberg där det är 90 km/h. Detta var inte helt enkelt att komma fram till men det löste sig. När detta problem är löst och jag är glad i hågen över att än en gång ha rätt så hävdar nu denna envisa företeelse att han aldrig har sagt att det är 70 km/h hela vägen mellan Hällefors och Kopparberg. Jag ger inte upp - inte han heller.

Men hur som helst, hur envis och jävlig denna gubbe än må vara så är han världsbäst. Annat kan jag inte förmå mig att säga när jag ätit hans hembakta bröd till frukost och sitter nu med munnen full av kakor som han har bakat.

Farfar är min nummer ett - alltid!

Våga

Jag måste våga prova,

våga misslyckas, Jag måste till och med våga lyckas.

Framförallt måste jag våga känna...

Krig & Plånbok

Nu är det krig.
Vi längst upp mot dom längst ner. De vet antagligen inte om det. Grunden till detta är att jag idag har gjort det värsta utav det värsta. Jag har inte bara tagit i samma dörrhandtag som denna illaluktande företeelse. Jag har (tanken kväljer mig) tagit i hans........ plånbok. Till detta hör att denna plånbok antagligen både är nersketen och nerpissad. Jag drabbades av den stora paniken och stod där som förstelnad, fortfarande med denna bakteriebomb i min hand. Efter tidigare iakttagelser av denna man så var jag övertygad om att han skulle ligga avsöpen i den mörka trappuppgången. Jag stod där med bakteriehärden i ena handen och kunde inte förmå mig att öppna porten. Med min ännu friska hand kunde jag ringa Vickis så hon fick tända lyset i trappuppgången. Räddaren i nöden. Ingen avsöpen gubbe där inte. Jag hoppas att den illaluktande varelsen har hämtat sin plånbok när jag ska till jobbet imorgon. Jag kräks antagligen vid dess åsyn.

Jag har aldrig tvättat händerna så noga som idag.
Inget ont som inte har nåt gott med sig?.... Eller?

Lycka & Gustav

Lycka är ett underligt begrepp, kanske en utopi? Lycka kanske snarare är en strävan än ett faktiskt sinnestillstånd?

Jag å världens underbaraste Gustav - Om lycka inte finns, vad är då detta?

Jobb & Singel

Jag tror att jag är inne i en sorts förälskelsefas - gällande mitt jobb. Just nu känner jag mig så jävla nöjd. En gottig känsla.
F.ö gällande förälskelse kan det konstateras att jag har varit singel i 3 år, ja det är sant. 3 JÄVLA år! Det där lät bitterfittigt och det är missvisande för jag är inte bitter, inte gällande det i alla fall. Jag har behövt de här åren för att få veta vad som är upp å vad som är ner och jag tror att jag börjar få en rätsida på det nu - äntligen tänker ni och detsamma tänker jag, ÄNTLIGEN!

Storstädning & Förfall

My home is a mess!

Jag vill storstäda men jag gör det inte. Idag skyller jag på att jag inte mår bra. En annan dag skyller jag på att jag inte har tid men min absolut bästa och mest användbara ursäkt är att det inte är någon idé att städa för det känns totalt jävla hopplöst med tanke på att mina grannar på nedre botten luktar aparsel och lagom till jag har städat så brukar den lukten krypa in via ventilerna. Det slår aldrig fel! Det blir ingen städning idag i alla fall, det har nog både ni och jag insett.

I helgen var jag duktig och köpte en pumpa för att skapa lite stämning i min boning. I söndags blev Martin mer än glad när han upptäckte den och började skära i den som en galning samtidigt som han berättade hur enkelt det var att fixa en riktig Halloweenpumpa. Någon miss måste han dock ha gjort för nu börjar den tappa tänderna och ser därmed inte ett dugg skräckinjagande ut, snarare löjlig. Jaja, den symboliserar mitt hem ganska bra trots allt - förfall.

.....

Jag vet att jag inte ska bli arg. Jag vet att jag inte ska bli ledsen och jag vet framförallt att jag inte ska bry mig – men det gör jag. Du har betytt alldeles för mycket för mig för att det inte ska göra ont när jag än en gång inser att du inte ens vill möta min blick för att säga ”hej”, ett ärligt ”hej”.

Det gör ont. Jävligt ont. Det erkänner jag.

Kryssning & Blåsväder

En toppenhelg har passerat och första dagen på nya jobbet är avklarad.
Vi har varit på kryssning och där kände vi oss riktigt unga och jävligt snygga trots vissa skeva detaljer, illaluktande inslag och oranga klotben. Vi jämförde oss givetvis med spritluktande och fluktande fyllekärringar och vips så va vi extra snygga. Vi gjorde dock det mesta för att försöka bli lika fulla (dock varken illaluktande eller fluktande) som resterande delen av båten men hör å häpna, vi misslyckades! Vi kan dock konstatera att det var en grym resa och att vi tillsammans är oslagbara, jag gillar´t!


Det blåser som helvete ute och jag har varit så korkad så jag har valt att sova själv inatt.

Jag ångrar miiiiiig!

Effektiv & underbar höstdag

Idag har jag varit ledig och jäklar vad jag har varit effektiv. En toppendag.

-Frukost hos farmor och farfar

-Njutit i två timmar med Gustav i famnen

-Lämnat in och hämtat bilen för däckbyte, även betalat kalaset

-Varit hos farmor igen för att få hjälp med att sy om min kjol

-Pantat burkar

-Varit till papperåtervinningen

-Plockat tallris

-Handlat både mat, ljung och nässpray

-Dekorerat min balkonglåda med det plockade tallriset och den inhandlade ljungen

-Ätit mat med mamma

-Bokat tvättid

-Sorterat tvätt

-Tränat

Jag känner mig effektiv och grymt nöjd med min dag. Trots att jag skulle behöva städa och diska så ska jag nu lägga mig i soffan med gott samvete. Imorrn väntar ännu en ledig dag och förhoppningsvis ännu en effektiv sådan.

Hösten är fullkomligt underbar!

Nykter & lördag

Ännu en helg har passerat och inte vilken helg som helst, nej en nykter sådan. Jodå, gott folk, ni läste rätt. Fredagskvällen spenderades på Transcom där det inte bjöds på några alkoholhaltiga drycker alls, en kopp kaffe var det starkaste som kunde erbjudas så jag fick vara nöjd med det. Lördagen kom, den stora festdagen. Inte ens då tog jag tillfället i akt att bli full även om mina fingrar nästintill levde ett eget liv under dagen och började formulera festsms. Istället för att bli full spenderade jag lördagen med att känna mig som 14-år och förälskad. En ganska mäktig och otroligt ovanlig känsla för en 25-årig bitterfitta som är kärleksuttorkad. Den stora bakstöten (Jag VET att det heter bakslag men det är inte hälften så roligt) kom när jag och Jossan igår insåg att livet inte alls blir speciellt mycket bättre av att man är nykter en lördagkväll - med reservation för att jag fortfarande kände mig en aning förälskad men jag kände mig inte längre som 14, snarare 114. Oh no, vi var trötta as hell och satt där i soffan med tårfyllda ögon och tittade på One Tree Hill, precis som en bakissöndag. Söndagar är till för att vara bakis - alltså - lördagar är till för att festas.

In i dimman!

Ledig & Murstensdalen

Mina lediga dagar denna vecka är lätträknade.

EN ledig dag. Å det är inte en lördag eller söndag, neh för det var i onsdags den inföll. Eftersom mitt bitterfittiga humör just nu är bortblåst så tjöt jag inte över detta utan bestämde mig för att göra det allra bästa av min lediga dag. Och vad kan vara bättre än att åka med Ia och Tilda till Murstensdalen? Antagligen ingenting. Vi åkte till detta fantastiska naturreservat och trodde att vi skulle klämma 9 kilometer på ungefär en timme. Ack så fel vi hade. 3 timmar senare var vi hemma, rödblommiga och med mjölksyra i benen. Klagade vi en enda gång? Banne mig inte för jäklars vad fint det va!

Nu ska jag ladda för en jobbhelg. Tack å hej

Gustav & Ica Maxi

Denna blogg har alltid varit av en bitterfittig (vet å tusan om "bitterfittig" är ett ord men det passar ohyggligt bra i detta sammanhang) karaktär. Antagligen kommer den fortsätta i den andan men inte idag. Idag, hör och häpna, har jag en hel del gottiga saker att glädjas över. Livet som 25-åring var nog inte så dumt som jag trott. Ett nytt jobb har jag fått och framförallt, Gustav är född! Det är större än störst och jag kan inte riktigt ta in det. Katta och Ducken, mamma och pappa. Jag bara ÄLSKAR att höra det och jag bara LÄNGTAR att få träffa denna underbara företeelse. Som sagt, detta är större än störst och jag finner inte ett enda ord som just nu kan förklara denna mäktiga känsla! Hösten är UNDERBAR!

I helgen var det full fart. En snabb tur och returresa till Karlstad i fredags förmiddag fövandlade mig till en glasögonorm. Sedan kom lördagen, veckans mest älskvärda dag. MurTuta var dessutom ohyggligt glad när hon fick besöka sin favvoaffär. Affären som har ALLT. Ica Maxi - såklart. Det glittrade i hennes ögon när hon swichade runt bland skor, gläder och picnic-set och hyllade denna fantastiska affär. Trots att jag just denna dag hade grönt hår så var jag också nöjd och imponerad av Ica Maxi. På kvällen förvandlades jag tydligen till Hulken och begav mig till Karlskoga å partajade. Söndagen var av det lugnare slaget. Jag sov mest i soffan och grinade en timme till One Tree Hill. Jag gillar´t!



Å ja, bli inte oroliga nu. Min bitterfittiga sida har säkert återvänt till nästa inlägg.

25 år & Höstluft

Min första vardag som 25åring har passerat.

Jag vaknade ofrivilligt och insåg att den stora tröttheten hade kommit på besök. För att trotsa detta begav jag mig ut på en promenad, en skapligt lång sådan och i ett skapligt tempo också för den delen. Andades höstluft och insåg hur mycket jag älskar hösten och hur mycket jag saknar en hand att hålla i när höstkylan faller på. Väl hemma möttes jag av ett diskberg som tittade lite frågande på mig. Jag insåg att jag var tvungen att ta tag i detta diskberg för att kunna laga mat. Då kom räddningen, ett plingande ljud i min telefon. Farmor, underbara farmor, som bjuder på mat. Glad i hågen hånler jag åt disken och åker till ett dukat bord. Vidare till mitt fantastiska (?!) jobb. Stänger av allt vad som har med känslor att göra och beger mig in i min fruktansvärda arbetsroll. Service, denna fruktansvärda service. Jag ger sken av att vara glad och förstående samtidigt som dessa människor öser skit över mig. Jag lyckas dock ganska bra idag och känner mig därmed nöjd med min arbetsinsats. Beger mig så småningom hemmåt. Möts av en telefonräkning, 1016 sms förra månaden, inte illa pinkat. Går vidare in i lägenheten och upptäcker att diskberget inte längre glyser på mig för diskberget är borta, puts-väck. Jag ler och inser att min mamma är världens bästa.


För att sätta extra guldkant på denna dag ska jag lyxa till det med att bädda ner mig under mina TVÅ gottiga täcken och drömma mig bort men vad jag vill drömma om har jag ingen aning om. Jag har inte en aning om nåt. Eller jo, vad jag vet är att jag just ikväll ska öppna min alldeles nya dagbok för att skriva några spännande rader om livet. Det där livet som jag inte vet vad jag vill med.

Första vardagen som 25-åring alltså. Den här dagen var inte alls lik dagarna som 24-åring. Tok heller, jag blir alldeles svettig av alla drastiska förändringar som livet som 25-åring innebär. Eller hur!

Födelsedag & lasange

Den är över, min födelsedag. En ny era har börjat i mitt liv. Livet som 25-åring. Min födelsedag va tokbra. Den skålades in i en badtunna och avslutades med kräftkalas och öltält. En fantastisk dag helt enkelt. Idag är det söndag, mindre fantastiskt. Det känns hopplöst. Jag saknar något som jag aldrig har haft. Korkat.


Livet som 25-åring innebär en hel del åtaganden. Just nu finns en lasange i ugnen som skriker efter att få komma ut. Bäst att jag slår slag i saken.

Tack å hej

Pengar & Bitterfitta

Pengar.

Stressen är total och jag är beredd att ge upp. Jag har hankat mig fram hela våren och nu dessutom hela sommaren. Det känns som om det är nog. Jag fullkomligt HATAR känslan av att veta att pengarna inte räcker till och jag i och med detta ska behöva tigga för att överhuvudtaget ta mig till jobbet. Jag har inte köpt ett endaste dugg till mig själv den här månaden, bortsett från mat och en bastkjol. Dagens datum är den 9e och jag har en 100-lapp kvar på mitt konto. Det enda jag har är skulder. Jag skulle vilja bädda ner mig och vänta på den 25e. Bortsett från bensin skulle jag nog kunna klara mig på en hundring men bensin är dessvärre ett måste. Just nu kan jag bara le när jag hör mamma och pappa tjata om att jag ska plugga i höst. Jag kan fortfarande le åt dom, hånfullt. Ett ärligt leende finns inte. Det borde dom förstå.

Ja, jag är en bitterfitta. Snart en 25-årig sådan. Ger jag upp? Never!

Saknad & Trygghet

Ibland saknar jag den fantastiskt underbara känslan av trygghet som fanns när jag tittade på dig och jag visste att du verkligen älskade mig. Oslagbart!

Idag saknar jag det, antagligen imorgon också.

Måndag och ett å annat leende

Måndag.

Denna veckodag kan tyckas vara den värsta utav dom alla. Å just denna måndag har varit värre än värst. Jag började denna måndag att på allvar börja räkna ner mot semestern. Det skulle jag aldrig ha gjort. Jag har aldrig varit så nära semestern men jag har heller aldrig känt mig så långt ifrån. Hur som helst är inte måndagar helt tokdåliga. Det finns en charm med dessa veckodagar också. Charmen består oftast i att jag kan summera helgen som gått och jag kan oftast konstatera att det har varit en bra helg och detta genererar oftast ett litet leende på mina läppar. Måndagar är alltså enda anledningen att tänka bakåt å inte framåt. Just därför att detta bakåtänk kan generera ett leende medan framåttänket och oändligheten till fredag kan gererera tårar. Hur som helst så finns det vissa saker som jag ler åt även denna helg. Vad sägs om en helkväll vid en lägereld med viskleken, spyor och nakenbad? Jag ler. Eller en regnig fredagskväll nerbäddad i soffan tittandes på en film? Jag ler. Eller varför inte en lördag full av öl, vänner, musik, herrgårdsparken, en fantastisk tandrad, en cykeltur och en värdelös efterkaka? Jag ler. Eller en söndag när rykten börjar florera, jag får gå på kalas och dessutom äta mat tre gånger. Jag får även tillfället att gosa med en gullunge och avsluta kvällen med en promenad. Jag ler.

Å inte nog med det. En måndag som innehöll en tidig morgonpromenix och ett uppdukat frukostbord, dessutom ett nytt hallgolv. Återigen, jag ler.

Nu ni, nu äre full fart mot semestern!

Kladd & pappa

Jag hade tänkt ta lärdom av mitt förra inlägg och istället för att klaga så skulle jag igår ta tag i en del av mitt kaotiska liv. Det krävdes ingen längre eftertanke för att inse att den delen av livet som är möjlig att åtgärda just nu är mitt hem.
Lördagen började bra, jag vaknade upp utvilad i Jossans säng och begav mig till jobbet. En riktigt bra dag på jobbet, lugnt på telefonen och lite sådär allmänt trevligt typ. Inom mig rådde dock fortfarande kaos men jag hade bestämt mig, idag skulle det ske. Mitt kaotiska hem skulle röjas upp. Detta innebar dock inte att hallen skulle flyttas tillbaka till hallen, att golvet skulle läggas och att garderobsdörrarna skulle sättas tillbaka.
Nej nej nej. Det innebar att jag skulle ta tag i mitt gigantiska diskberg, jag skulle plocka iordning tvätt, ta bort all färg som hade fastnat på diskbänken och jag skulle även måla lite färg på en vägg i vardagsrummet eftersom det fattades lite färg där, bitvis. För att råda bot på denna stress kompade jag en timme och gasade hemmåt för att åtgärda detta.

Jag kom hem och var fylld med energi. Diskberget och tvätten försvann i ett kick och jag började gno bort färg på diskbänken. Hällde ut lacknafta på bänkskivan och där började mitt tålamod tryta. Jag gav inte upp. Jag började istället måla på rikligt med vit färg på min (som jag då trodde) vita vägg. Jag började ana oråd eftersom det nymålade syntes så tydligt.

Vägrade inse fakta och åkte hem till pappa. Där informerade Ulrika mig om att färgen jag hade på väggen var inte vit, den var utblandad med grått. Å där tog energin slut. Jag har numera en ljusgrå vägg med vitt kladd på. Det gottiga med denna historia är att jag även denna gång kan skylla på... ja just det, pappa! Han har gjort bort sig igen och berättat för mig att jag skulle göra på detta viset. Jag älskart! Fy TUSAN vad underbart det är att ha någon att skylla på!

I det stora hela konstaterar jag att jag hade en ljusning på lördagskvällen men nu har mitt liv återgått till kaos och dessutom med ett ännu mer kaosartat hem. Jag ger upp!

Idag är det iaf söndag och det känns som fredag, fy tusan vad jag vill ha hälga!

Upp-å-ner och semester

Just nu känns mitt liv som en cirkus. Snart vet jag inte om jag verkligen har huvudet upp och fötterna ner, det kan lika väl vara tvärtom men jag skulle inte märka det. Jag har insett att det är viktigt att ha någon del i livet ordningssamt när resterande delen är kaotisk. Ett ordningssamt hem vore att föredra men härhemma är det mer kaos nu än någonsin. En halvmålad hall utan garderobsdörrar vilket i sin tur innebär att hallen har förflyttats till vardagsrummet. Jag tror ni redan där anar kaos? Jag står inte ut! Tankarna flyger som ett gäng fläckflugor i huvudet på mig och det känns som jag står med mina fötter i en varsin myrstack och det är då jag skulle vilja komma hem till något som kan skapa någon form av lugn men icke. Jag säger som den kloke Winnerbäck Stå ut, förr eller senare spricker en bubbla, stå ut några dagar till. Med dessa ord biter jag ihop och försöker acceptera situationen.

En kortare semester har också genomförts, närmare bestämt till Orsa. Den bestod av äggmackor, fortkörningsböter, bambabjörnar och pizza. Allt vad en semester ska innehålla... typ.

Så här cool var lillebror

Å så här cool va jag ( Vi såg faktiskt en sån stor björn, dä ni!)

Dregel & fåordighet

Nånting fruktansvärt har hänt. Fruktansvärt för min del och rena fröjden för andra. Johanna Andersson är fåordig. Det kan tänkas vara ofattbart men så är fallet. Varje ord är en ansträngning. Framförallt en ansträngning att hålla mitt saliv kvar i munnen och en ansträngning att inte skriiiiika ut min smärta. En blåsa sitter på tungan och skaver på tanden. Mitt jobb är drabbat. Viasat framstår i dålig dager om en sluddrandes och dreglandes människa svarar "Välkom... ti.. Viasa.. få.. jag be om etch pesonnummer ellej abonenntnummej". Jag får helt enkelt inte sitta i telefonen utan är beordrad att fixa lite administrativa åtgärder. Å dessa administrativa åtgärder fixas i tysthet. Min mun är stängd, jag känner inte igen mig.

Sådär ska det se ut!

Bankrutt & Midsommarafton

Nu har det hänt. Bankrutt som det så vitsigt kallas. Mina sista sparpengar har sett solljuset och lönen nästa månad är så gott som obefintlig. Matematik är inte min starka sida men även min svaga hjärna kan räkna ut en sådan simpel ekvation. Det största irritationsmomentet i allt detta är att det finns ett konto med 5000 kr som jag skulle behöva NU. Dock hade jag en pojkvän en gång i tiden (Ja det ÄR sant, jag har haft en pojkvän! Hör å häpna, en sambo) som var ytterst förnuftig. Vad ni antagligen redan har räknat ut så var han den ekonomiska och ansvarstagande i vårt förhållande. Jag kan påstå utan att ljuga att denna person var förnuft personifierad. Å ena sidan kan det ses som vi kompletterade varande och å andra sidan kan det ses som vi var natt och dag. Jag var givetvis den mörka natten. Förnuftet innebar att ansvar även togs för den mörka nattens ekonomi och förnuftet spärrade därför in 5000 på ett konto som jag inte skulle få tillgång till på fem år. Ja, ni läste rätt. F E M år. På dessa fem år har jag befunnit mig i fler ekonomiska kriser även om denna tar priset och jag har FÖRBANNAT mig över denna människas förnuftiga beteende. Bort med förnuftet och fram med pengarna sa ja! Å där var det bekräftat, jag är den allra mörkaste och ruggigaste vinternatten.


Från pengar till midsommar. Hoppet är inte värst långt för sill kostar faktiskt pengar (Pengar som jag för övrigt inte har). Midsommarafton innehöll vad en midsommmarafton ska innehålla. Sill, potäter, vänner, midsommarstång och ett gäng fylltrattar. En riktigt trevlig midsommar helt enkelt.

Ett glas mjölk. En låt med Håkan. En swisch med tandborsten. Bums i säng och tankarna flyyyyger iväg. Typ.

Ge mig en kyss innan du går att bygga en dröm på..

Saknad & Fylltrattar

En uns utav saknad sveper förbi ikväll. Jag saknar dig som lyckades gå vidare, jag saknar också dig som stormade in i mitt liv men ut lika fort och sist men inte minst saknar jag dig som med en knapptryckning kan få mig att le fånigt..

Vad jag däremot dessvärre inte saknar är illaluktande fyllon i min trappuppgång för det finns det gott om. Snart har jag tappat tålamodet. Jag är trött på att deras lukt kryper in i min lägenhet och jag är framförallt trött på att behöva hålla andan i flera minuter för att ta mig in eller ut ur mitt eget hem. Snart kan det dikteras ihop ett brev till ordföranden och detta brev kan också skrivas under med namnet... ja just det, Johanna.

Nationaldag & Student

Dagens två gottiga bilder:

Tre lyckliga flickor firar nationaldagen på Torrvarpen

Två söta killar firar studenten i Karlstad

Hopplöshet & en underbar kvinna

Helgen har varit otroligt gottig. Tiden har swischaaaat iväg och det är då jag trivs. Jag behöver ha fullt upp. Jag vet att jag klagar ibland, att jag är avundsjuk på människor som har mycket tid. Jag är inte avundsjuk egentligen, i alla fall inte nu. När jag har tid kryper oron inpå, det bildas en klump i magen som påvisar hopplöshet. Då saknar jag Sthlm å framförallt saknar jag Beafis. I Sthlm fanns aldrig tid för oro och om oron trots allt skulle komma smygande så visste jag att min älskade sambo kunde prata bort den inom kort. Det är ingen dålig egenskap. Den egenskapen å framförallt den kvinnan är helt jäkla fantastisk!