Dregel & fåordighet

Nånting fruktansvärt har hänt. Fruktansvärt för min del och rena fröjden för andra. Johanna Andersson är fåordig. Det kan tänkas vara ofattbart men så är fallet. Varje ord är en ansträngning. Framförallt en ansträngning att hålla mitt saliv kvar i munnen och en ansträngning att inte skriiiiika ut min smärta. En blåsa sitter på tungan och skaver på tanden. Mitt jobb är drabbat. Viasat framstår i dålig dager om en sluddrandes och dreglandes människa svarar "Välkom... ti.. Viasa.. få.. jag be om etch pesonnummer ellej abonenntnummej". Jag får helt enkelt inte sitta i telefonen utan är beordrad att fixa lite administrativa åtgärder. Å dessa administrativa åtgärder fixas i tysthet. Min mun är stängd, jag känner inte igen mig.

Sådär ska det se ut!

Bankrutt & Midsommarafton

Nu har det hänt. Bankrutt som det så vitsigt kallas. Mina sista sparpengar har sett solljuset och lönen nästa månad är så gott som obefintlig. Matematik är inte min starka sida men även min svaga hjärna kan räkna ut en sådan simpel ekvation. Det största irritationsmomentet i allt detta är att det finns ett konto med 5000 kr som jag skulle behöva NU. Dock hade jag en pojkvän en gång i tiden (Ja det ÄR sant, jag har haft en pojkvän! Hör å häpna, en sambo) som var ytterst förnuftig. Vad ni antagligen redan har räknat ut så var han den ekonomiska och ansvarstagande i vårt förhållande. Jag kan påstå utan att ljuga att denna person var förnuft personifierad. Å ena sidan kan det ses som vi kompletterade varande och å andra sidan kan det ses som vi var natt och dag. Jag var givetvis den mörka natten. Förnuftet innebar att ansvar även togs för den mörka nattens ekonomi och förnuftet spärrade därför in 5000 på ett konto som jag inte skulle få tillgång till på fem år. Ja, ni läste rätt. F E M år. På dessa fem år har jag befunnit mig i fler ekonomiska kriser även om denna tar priset och jag har FÖRBANNAT mig över denna människas förnuftiga beteende. Bort med förnuftet och fram med pengarna sa ja! Å där var det bekräftat, jag är den allra mörkaste och ruggigaste vinternatten.


Från pengar till midsommar. Hoppet är inte värst långt för sill kostar faktiskt pengar (Pengar som jag för övrigt inte har). Midsommarafton innehöll vad en midsommmarafton ska innehålla. Sill, potäter, vänner, midsommarstång och ett gäng fylltrattar. En riktigt trevlig midsommar helt enkelt.

Ett glas mjölk. En låt med Håkan. En swisch med tandborsten. Bums i säng och tankarna flyyyyger iväg. Typ.

Ge mig en kyss innan du går att bygga en dröm på..

Saknad & Fylltrattar

En uns utav saknad sveper förbi ikväll. Jag saknar dig som lyckades gå vidare, jag saknar också dig som stormade in i mitt liv men ut lika fort och sist men inte minst saknar jag dig som med en knapptryckning kan få mig att le fånigt..

Vad jag däremot dessvärre inte saknar är illaluktande fyllon i min trappuppgång för det finns det gott om. Snart har jag tappat tålamodet. Jag är trött på att deras lukt kryper in i min lägenhet och jag är framförallt trött på att behöva hålla andan i flera minuter för att ta mig in eller ut ur mitt eget hem. Snart kan det dikteras ihop ett brev till ordföranden och detta brev kan också skrivas under med namnet... ja just det, Johanna.

Nationaldag & Student

Dagens två gottiga bilder:

Tre lyckliga flickor firar nationaldagen på Torrvarpen

Två söta killar firar studenten i Karlstad

Hopplöshet & en underbar kvinna

Helgen har varit otroligt gottig. Tiden har swischaaaat iväg och det är då jag trivs. Jag behöver ha fullt upp. Jag vet att jag klagar ibland, att jag är avundsjuk på människor som har mycket tid. Jag är inte avundsjuk egentligen, i alla fall inte nu. När jag har tid kryper oron inpå, det bildas en klump i magen som påvisar hopplöshet. Då saknar jag Sthlm å framförallt saknar jag Beafis. I Sthlm fanns aldrig tid för oro och om oron trots allt skulle komma smygande så visste jag att min älskade sambo kunde prata bort den inom kort. Det är ingen dålig egenskap. Den egenskapen å framförallt den kvinnan är helt jäkla fantastisk!

Vad som varit & vad som komma skall

Onsdag innebär att halva arbetsveckan har gått. Det innebär också att det är ungefär lika längesen som jag festade utklädd Mulle som till att jag ska ut och fiska å dessutom beskåda Eurovision song contest, typ. Onsdag innebär också att jag har ungefär 2,75 dagar på mig att fixa ett kastflöte och det innebär också att det är ungefär 3,25 dagar sedan min Mullehatt blev uppäten av en festprisse. Just den här onsdagen kommer jag att publicera ett foto där jag kan liknas vid ett avdankat gammalt fyllo.

Denna onsdag innebär framförallt att min lillebror fyller 17 år och detta i sin tur genererar en skräckblandad förtjusning för hans storasyster som längtar efter tiden då lillebror var liten men som ändå tycker att det är ganska skönt att hennes lillebror sakta men säkert börjar utveckla något som om något år kan liknas vid, ja just det, en hjärna.

Stenkastning & Dubbelhakor

När sommarsolen lyser skall varje människa vara glad. Eller nja, inte varje människa kanske för det finns faktiskt en hel bunt som egentligen inte har mycket att glädjas åt. När sommarsolen lyser ska jag vara glad vilket jag faktiskt är. Finns dock vissa situationer då jag vill börja gråta som ett barn eller ta till handgemäng. Beach 2008 är snart här vilket jag inte riktigt hade räknat med. Att åren går är bara att acceptera, med allt vad det innebär. Dock är Beach 2008 något som just nu kan få mig att gråta likt ett barn. Krokodiltårar.
Solens strålar lockar fram mycket människor, vilket i sig är helt okej då jag skulle anse mig själv vara en hyfsat social person men det finns gränser även för mig. Det är nu dom börjar krypa fram ur sina mys- och filmkvällshålor. De där vidriga krypen. Kärleksparen kan de även kallas. Jag skulle vilja kasta sten på dessa ohyggliga företeelser men det gör jag inte. Istället försöker jag framstå som en stark individ som hånler med vetskapen att även deras förhållanden kommer att braka itu en vacker dag. För det är väl det som sker med alla förhållanden? Olycka å missär.

Inte ens jag som är en fruktansvärd kall och okänslosam person har lyckats tina lite utav solens strålar. En förälskelse har uppstått. Det låter underbart. Han kan tyckas vara underbar och han lyckas få mig att le sådär fruktansvärt löjligt. Som alla andra historier som berör mig så slutar inte denna historia speciellt bra heller. Killen är underbar och givetvis upptagen. Denna underbara företeelse har funnit kärlek tillsammans med, i mina ögon, mindre underbar företeelse och de går antagligen och ler löjligt åt varandra i sommarsolen. Jag tror jag ska fundera igenom det där med stenkastning ännu en gång.

Imorgon åker jag till Göteborg tillsammans med ytterligare tre dubbelhakor; Mamma, mormor och moster. Vi ska träffa en fjärde dubbelhaka, min kusin. Totalt 5 dubbelhakor ( eller sju för mormor har lyckats skaffa ett par extra under årens lopp) i Göteborg. Detta kan bidra till ett par skrattisar. På återseende!

Lennart & Tre lätta sinnen

Kära Lennart Lundquist,

Jag vill börja med att berömma dig för ditt mod och framförallt för ditt engagemang. Det finns få människor som brinner så starkt för det de sysslar med. Lennart, jag vill berätta för dig att min dag inte har börjat så bra. Jag vaknade för tidigt men ja, solen sken och det sågs trots allt ut som att det skulle bli en bra vårdag. Det blev det inte. Dagen började ganska bra när jag lätt i sinnet begav mig mot Ica för att inhandla hårvax till min nya frisyr. Jag spenderade också en tid hos mina farföräldrar där det bjöds på frukost, hembakat bröd och en kopp te. Jag tror du skulle gilla den frukosten Lennart. Väl hemma igen väntade jag på att solen skulle nå balkongen vilket den nu har gjort. Jag tar med mig en stol, mitt lätta sinne och din tunga bok med mig ut på balkongen och slår mig ner. Jag tittar på boken. Medborgardemokratin och eliterna. En fin titel med och snitsig bild på framsidan. Jag öppnar boken, mitt lätta sinne som i ärlighetens namn snarare varit ett förvirrat och tankespritt sinne förvandlades tvärt till ett oerhört tungt sinne. Text, text och åter text. 263 sidor tungrodd test. Lennart, jag ska dock berömma dig för att du ansträngt dig att göra vissa illustrationer. Jag förusätter din tanke: En tung text behöver några illustrationer för att bli begripbar. Det var en fin tanke men jag vill påstå att dessa illustrationer varken hjälpte eller stjälpte. Jag är redan stjälpt.


Jag förstår att du har slitit för den här boken i ditt anletes svett. Jag förstår också att du är oerhört stolt över vad du har åstadkommit. Jag förstår dock inte ett smack av boken.



Trevlig sommar Lennart!



Ps. Jag skickar med en bild på tre lätta sinnen Ds.

Vår & Shortsmänniskor

Vår!

Det pirrar till i magen, solen värmer och fåglarna kvittrar. Det är vid denna uns utav lycka jag frågar mig: Finns det något negativt med våren? Jag behöver inte fundera länge innan jag inser vad som är så otroligt negativt med våren. Detta är något som jag har irriterat mig på hela den här veckan. Ja, nu ska jag komma till saken. Det som irriterar mig fruktansvärt är shorts! Inte shorts som plagg, däremot människor som tror att shorts är ett bra klädval när det är kallt ute. Vissa människor verkar ha två kriterier när det gäller valet av shorts: Är det snö på marken? NEJ Skiner solen? JA. I och med dessa simpla frågor är det avgjort, shortsen ska på. Vad de inte har beaktat är att termometern visar noll grader. Detta är inte ens det värsta. Shortsmänniskorna går ut, inser att det är noll grader och fryser som tusan om benen. Går de in och byter om till långbyxor? NEJ. Kriterierna är uppfyllda, det finns ingen snö men solen skiner, ALLTSÅ ska jag ha shorts. OFATTBART! Dessa människor utmärker sig varje vår och jag blir lika förundrad och uppretad varje gång.

För övrigt är det lördagkväll. Jag är nykter och städad. Dessutom nyduschad. Dessutom börjar jag bli gammal men det är en annan historia.

Rätt läge för shorts!

Söndag & One Tree Hill

Söndag.
Jag vet att det är söndag eftersom jag imorse vaknade med lätt illamående. Det finns fler faktorer som bevisar att det är söndag. Mitt-emellan-känslan når sin topp, väskorna står packade i hallen, soffan är otroligt lockande men det största beviset utav alla: 18:05 till 19:05 satt jag i soffan och tjöt till One Tree Hill. De tårarna är det allra starkaste beviset på att det verkligen är söndag idag, One Tree Hill-tårarna infinner sig alltid på söndagar. Vad det är som frambringar dessa tårar är för mig fortfarande ofattbart. Det kan bero på att jag verkligen vill att Lucas och Peyton ska inse att de är menade för varandra? Det kan även bero på att Lucas är så in i helvete snygg. Jag spekulerar inte vidare i detta, tjuter det gör jag i alla fall.

Håkan Hellström har gjort det igen, en kanonskiva.

Vad jag bryr mig om nu är att se din blick så sårad / När alla löften klingar falskt / Nästa gång du lovar någon allt/ Vad jag bryr mig om nu / Är dina armar om mig / Även om jag vet att jag måste glömma dig

Söndagskänsla!

Mitt emellan & 80-talsgalej

Idag har det verkligen varit måndag på alla sätt och vis. När alarmet spelade en ljuvlig melodi imorse hoppades jag på att jag var sjuk så att jag kunde få sova lite till men icke. Med en hög grad av omotivation styrde jag min kos mot Örebro. Med mig hade jag lillebror vilket var riktigt bra för han höll mig vaken. Väl i skolan så kände jag mig helt plötsligt sjuk och dessutom oerhört täpt i näsan. Hade jag någon nässpray? NEJ! Jag kan verkligen inte koncentera mig när jag är täpt i näsan så dagen kändes ohyggligt lång. På vägen hem åkte deppskivan fram och förde med sig den där obehagliga känslan, den känslan som oftast infinner sig på söndagar men som nu också har blivit en ganska vanlig måndagskänsla. Jag försökte hitta en namn på denna känsla, ensamhet kanske eller tomhet? Efter vidare spekulationer kom jag på det: Mitt-emellan-känslan. Jag ÄR mitt-i-mellan och det är sådär. Funderade vidare på belägg för detta namn och jag fann massor av belägg ganska snart.

Inte pigg men jag sover inte
Inte olycklig men heller inte riktigt lycklig
Inte ensam men något förhållande har jag verkligen inte heller
Inte gammal men heller inte ung
Inte kär men inte känslolös
Inte rik men kan heller inte påstå att jag är fattig
Listan kan göras lång och här befinner jag mig, mitt emellan. Det känns tråkigt men samtidigt något jag kan leva med. Typ mitt emellan alltså.
Nog om detta.
Nässprayen har gått åt helvete. Mitt missbruk har återvänt men nu i en mildare grad. Kalorierna flödar. Ja vad ska jag säga, ytterligare två misslyckanden.


Helgen tillbringades i det ljuva 80-talets lyx och flärd, jag tackar och bugar!

Kalorier & Schyffert

Då var det fredag, redan, helt ofattbart!

Den här veckan har varit bra, lite utav hysterisk. I måndags började hysterin när jag i sista sekund fick för mig att haka på till Sälen. Packade väskorna och insåg sedan att jag hade fyra maskiner tvätt som hängde i tvättstugan, jag hade en hemtenta som skulle lämnas in och att jag faktiskt hade åtagit mig jobb. Jag packade upp väskorna igen. I tisdags satte jag mig i bilen för att bege mig till jobbet, hann inte längre än till Skatviken där jag blev stoppad och fick meddelandet att en lastbil låg över vägen och att den tidigast skulle vara borta om fyra timmar. Jippie tänkte jag. Mitt lokalsinne är åt helvete så några skogsvägar, dessutom i snöslask, var inte ens att tänka på. Det var bara att vända om och ta vägen över Filipstad för att ta mig till jobbet. Jag kom givetvis försent.

Ett nytt tänk har också börjat prägla min vardag, kaloritänket. Det är ett fruktansvärt krävande tänk och veckan började bra med att hålla detta tänk ganska bra. Sen var det onsdagkväll och vi styrde vår kos mot Redbrick för att ta en afterwork öl, EN. Jag hade lovat mig själv att ta en öl. Så blev det inte. 2 liter öl, några chilinötter och 900 kalorier senare knatade vi hemmåt. Min arbetskollega var chef för typ en dag på jobbet och drabbades därför under kvällen för storhetsvansinne, detta resulterade i att jag fick sparken 12 gånger. Det kändes lite omotiverande att gå till jobbet igår och jag funderade både en och två gånger över om facket verkligen skulle acceptera denna osäkra arbetssituation. Men vad bryr sig facket? Av någon märklig anledning hade detta storhetsvansinne mildras i och med att alkoholen försvann ur kroppen så igår fick jag nog bara sparken två gånger, detta är något att vara stolt över!

Idag är det fredag och mamma och jag ska till Örebro för att äta gott och titta på Henrik Schyffert, det ska inte bli helt fel!

Trevlig helg!

Nässpray & Husvagn

Johanna Andersson har varit utan nässpray sen i fredags. Detta innebär i runda slängar FEM DAGAR!!! Ja, ni läste rätt. I fredags var första natten på sex år som jag lyckades somna (sov iofs inte mycket alls) utan nässpray. Ingen, och jag menar INGEN är stoltare än mig just nu! Den här gången klarar jag det och jag ska aldrig i mitt liv frestas utav denna vidriga företeelse igen.

Sådär ja. Nog med skryt.

Det är onsdag och ja, snart helga igen. Denna vecka var trögstartad. Jag har allt för länge seglat på en våg utav toppenhumör och inte ens jag var så korkad att jag trodde att det skulle hålla i sig föralltid. I söndags försvann toppenhumöret och ersattes av något som kan kallas vemod. Jag kände en uns utav saknad. Jag vet att jag har sagt att jag trivs ensam vilket jag oftast gör men inte alltid. I söndags ville jag gärna känna, i alla fall, en fjäril i magen och hade heller inte mått speciellt dåligt utav att få hålla en hand. Vetskapen utav att en fjäril inte kan skådas på minst en mils radie från min mage gav mig vemod. Och en hand att hålla i? Ha! Det kan jag inte ens drömma om! Denna känsla har hängt med i början utav veckan och jag har dagdrömt om fjärilar i magen om en hand att hålla och en husvagn, ja det är sant, en husvagn vill jag ha!

Nu är det som sagt onsdag och denna vemodskänsla börjar sakta trappas utav. Jag har inget att klaga över, det finns nog en tid även för mig.

Sämre än såhär kan man definitivt må!

Sluta dröm om det ljuva livet, vi kommer aldrig vara med om det och be aldrig mer om ursäkt, för sakerna du aldrig gjorde men det äter upp dig när du ligger i din säng, åh, gud det gör så ont att något så nära kan vara så långt bort.

Mr Charm & Vindricka

Fredag.

Jag har varit hos farbror doktorn. Dock var inte doktorn någon farbror, han var........... så charmig så jag trodde att jag skulle avlida. Jag har redan funderat på om jag har några fler krämpor som jag kan söka mig dit för. Dessvärre kommer jag inte på något. Vi hade en lång diskussion kring nässpray och Mr Charm läste upp biverkningarna: Huvudvärk, illamående och koma. Jag reagerade givetgis gällande det sista begreppet. Koma?! Som den vise och kunnige doktorn han var så svarade han: Det behöver du inte oroa dig för, det händer nog typ om man häller 3 liter nässpray i näsan på en och samma gång. Klokt svar. Mr Charm hade även några förslag på hur jag skulle bli av med detta beroende: Kortisonnässpray, Ipren och Koksaltlösning. Men det bästa förslaget utav alla, min kära doktor rekommenderade vadslagning! Dessutom ett helt seriöst förslag från denna charmige AT-läkare. Slutligen ville han ringa mig på torsdag för att se hur jag har lyckats, han kikade i journalen efter mitt nummer och insåg att han har skrivit i fel journal. Jag bubblade av skratt inombords. Denna kille var charm personifierad! Dock verkade han ha problem med att gå, typ träben eller stelopererad. Någon bör veta. Faster Lena vet du? Eller Jossan, Fråga Maritha förtusan och ge mig ett snabbt svar! Stelbent eller ej?

Hur som helst så ringer detta underbara fenomen på torsdag och då krävs det att jag har kommit en bit på vägen. Imorgon ska jag dricka ofantligt med vin, då borde jag somna omedelbums. Alkohol tror jag är bättre än både kortisonnäspray och koksaltlösning. En kombination utav alkohol och ipren borde vara det allra bästa.

Denna underbara människa vet hur Rosévin ska drickas, i bägare såklart! Ett par ipren på detta och jag borde kunna somna riktigt gött.

Ordet periodvis börjar eka i mitt huvud. Snart mat på Silvergrytan, sen ska det städas och efter det ska jag bege mig ut på en långpromenix. Så är det!

Barnmorska & Helga

Motionerar du?

Frågan ekade i mitt huvud och jag funderade både en och två gånger om en nödlögn skulle passa bra. Barnmorskan tittade på mig. Jag hade bestämt mig för att svara ja. Innerst inne visste jag nog att det var en allt för stor lögn att dra till med på en onsdagsförmiddag så istället var jag fruktansvärt ärlig. Svaret blev att jag varje måndag bestämde mig för att börja motionera men att jag frammåt onsdagen redan hade slutat. Barnmorskan noterade "periodvis" i sina papper. Jag skämdes. Detta motiverade mig i alla fall till en ytterst kort (men ändock) en joggingrunda imorse.

Idag är det redan onsdag, det tickar fort ner mot helga igen. Just nu tycker jag att livet har förvandlats till en enda lång helg. Det är underbart. I helgen skall melodifestivalen avgöras, till detta krävs en hel del gött att tugga på och självklart nåt kalasgott att dricka. Å det är det jag kallar helga, gott folk!

Vi kan le, men bara i sekunder

det är ett uttryck för känslor och det är förbjudet

eller bli som gatorna, våren och vintern

- dom som går runt tills dom försvinner

Hetsätning & GripHåkan

Ganska ofta får jag för mig att jag ska börja tänka på vad jag stoppar i mig. Så fort den tanken ska överföras till handling så är det kört. Min kropp protesterar genom att helt plötsligt vilja äta allt som kommer i min väg. Jag har insett att den egenskapen är svår att tampas med. Idag var jag hos mormor och fikade, detta efter en lunch på Måltidens hus samt efter ett besök på Guldkringlan. Detta var dock inget som stoppade mig från att sätta i mig några skorpor och ett otaligt antal med kex. Min kära mor är likadan. Mormors kommentar är "Det är så roligt att bjuda er för ni äter alltid". Den kommentaren säger hon varje gång, mamma och jag tittar på varann som två grisar och sen fortsätter ätandet. Mormor däremot är ytterst begränsad med sitt intag, hon kanske rentav tappar matlusten?

YouTube är ett ytterst roligt ställe. Har precis suttit och tittat på Hem till Midgårdklipp och fått mig en hel del skrattisar. Jag gillar det och Håkan Grip gillar det, det vet jag, han har humor. Håkan Grip är alltid Håkan Grip och därför en utav mina absoluta favoriter, jag saknar honom långt in i hjärteroten!

http://www.youtube.com/watch?v=eraYvhClhHg

Det som är skrivet är skrivet och livet är livet.

Struktur & helga

Sista tiden har präglats av "det-här-är-inte-Johanna"-grejer.
1. Jag känner mig löjligt glad, utan anledning.
2. Jag har besökt en spådam ( Jag tror ju inte ens på sånt?!). Detta besök gav mig verkligen hopp om livet, kanske därför denna glädje?
3. Jag har sparat pengar. Iofs är inte månaden slut än så det kan hända att det blir en liten överföring i slutet av månaden?
4. Jag har börjat skapa struktur. Har tex städat mitt förråd, slängt strumporna som inte har någon kompis när jag har tvättat och sorterat papper.
5. Jag har tagit tag i mitt nässpraysberoende och ringt till farbror doktorn.

Jag blir nästan rädd för mig själv.

Det är tisdag. Tisdagar innebär att det är en bit kvar till helga, det innebär också att soptippen i Hällefors är stängt vilket jag har fått erfara idag. Imorgon ska jag dit och dumpa en hel del värdelösa saker. Förrådet är snart ett relativt prydligt ställe och kartongerna står packade och redo för en flytt. Ge mig en lägenhet förtusan.

På söndag sker det, SISTA avsnittet av I en annan del av Köping. Tobbe är min favvo. Bara hans åsyn ger mig en skrattis. Bjuren Patrikhed påstår att det är förnedringstv. Äh!

Jaaaaa, swisch!

Kaos & Oljelampa

Jag ser ut som kaos, min tvättkorg är kaos, mitt övriga hem är kaos, min omgivning är kaos. Jag är just nu kaos personifierad. Vissa stunder trivs jag mitt i detta kaos, jag stannar upp, ler lite och inser att detta kaos faktiskt är mitt liv.
De ytterst små sakerna gör att jag bryter ihop, jag ser allt i svart. Detta vad var som hände i söndagskväll. Söndagen präglades utav stress och flängande, precis som vanligt i mitt kaosliv. Sara och jag var ändock relativt glada i hågen då vi begav oss till Grythyttan för att smälla i oss en redig måltid med tacos. Då händer det: PIIIIP. Oljelampan i bilen lyser! Jag svär lite och börjar fundera på vems fel det kan vara att oljelampan börjar lysa. Jag behöver inte fundera länge innan jag vet svaret, felet är givetvis PAPPAS! Jag ringer upp honom fortfare än kvickt och förklarar att jag tamejtusan inte ska fylla på någon olja för då säljer jag hellre bilen. Tårarna var nära. Pappa försöker lugnt förklara att min bil kan ta endel olja men jag köper det inte. Jag tror fortfarande i detta skede att felet är pappas. Efter en stund börjar jag smått inse vad jag pysslar med. Jag försöker beskylla pappa för att MIN olja har tagit slut i MIN bil. En uns utav skam drar genom kroppen men nu när jag har börjat beskyllt honom så kan jag inte helt plötsligt dra tillbaka det. Lite sur och lite skämd lägger jag på luren. Min pappa har det inte lätt alla gånger, men det erkänner jag aldrig!

Livet kan te sig otroligt märkligt ibland. Jag trodde för en stund att jag lämnat allt bakom mig men den senaste tiden blir jag påmind varje natt. Jag vet, du har ditt. Å vad har jag? Just ja, KAOS!

Livet är bra jäkla charmigt?!

Tre ord & Bekräftelse

Jag älskar sig.

Tre ord som är så fantastiskt betydelsefulla, vad som kan te sig ännu mer betydelsefullt är svaret. Orden slängs ut i luften och väntas på att besvaras. Inget svar. Besvikelse. Ilska. Frustration. Otillräcklighet, slutligen hopplöshet. Inget svar och ingen reaktion. Likgiltighet. Mitt i denna hopplöshet dimper ett svar ner. Det efterlängtade men fruktade svaret.

Jag älskar sig också.

Livet blir i detta ögonblick fulländat. Alla tårar som runnit ned för kinden, alla sömnlösa nätter och alla dagar utav fullkomlig ilska känna helt plötsligt betydelselösa. Dessa fyra ord, så efterlängtade. Övertygelsen om att denna kärlek var värd att vänta på, värd att kämpa för, fick äntligen bekräftelse.



Någon mer än jag som tittade på Grey´s Anatomy idag?

Mormor & SäfflePetter

Min mormor har bestämt sig. Hennes 24-åriga barnbarn är kär i grisbonden Karl-Petter. Denna kärlek uppstod första gången bondens ansikte infann sig i tv. I min mormors värld är detta sanningen. Häromdagen försökte jag förklara för henne att han är upptagen (Och det är sant eftersom det stod i Aftonbladet). Jag såg besvikelsen i mormors ögon och efter några sekunder utav eftertanke så drog hon igång med ett långt utlägg om vad Karl-Petter känner och tycker. Jag undrar när mormor har lärt känna honom så väl? I slutet av detta utlägg hade mormor vänt hela grejen från att han är upptagen till att jag nu har min chans att lägga in dödsstöten: Grisbonden finns på FACEBOOK. Mormor vet inte hur en dator fungerar men att hennes barnbarn kan lägga in dödsstöten på en grisbonde från Säffle just där var hon mer än medveten om. Ytterligare förslag var att söka på eniro för att sen ringa till stackars Petter och förklara min hjärtinnerliga kärlek.
Jag har funderat över detta. Varför vill mormor att jag ska bli tillsammans med en grisbonde från Säffle? Efter att mormor har återkommit till detta ämne konstant sedan i somras så har jag sett ett tydligt tecken, en liten glimt i mormors ögon. Ett halvår senare slog det mig; Det är mormor som vill ha honom! Hon har till och med sagt att jag ska satsa på honom eftersom han vore rolig att ha i släkten. Mormor slutar aldrig att förvåna, världens bästa är hon men någon grisbonde från Säffle tror jag inte att det blir för min del.

Godnatt mormor, godnatt älskade Karl-Petter och slutligen, godnatt Johanna.

Tomhet & Längtan

Söndag.
På söndagar infinner sig en känsla utav tomhet. Förra söndagen var denna tomhetskänsla total och då infann sig även en hopplöshetskänsla. Idag, som alla andra söndagar, så har tomhetskänslan infunnit sig och idag har den med sig sin vän, längtan. Jag tycker inte om den känslan, den gör att jag känner mig totalt maktlös. Snälla tomheten, ta med ilskan nästa vecka istället..

Livet slutar aldrig att förvåna. Att jag sitter här och tänker på dig känns ofattbart. Ilskan, vart är du? Behöver dig..

Storsuparn & Grisbonden

Fredag.
Det stinker rök och gammal fylla i min trappuppgång, lukten kryper sig in genom ytterdörren och in i hallen. Ibland har jag överseende men inte idag och inte igår. En utav fylletrattarna är mitt hatobjekt och jag kan inte, hur mycket jag än anstränger mig, hälsa på honom när jag möter honom i trappan. Som vanligt har jag bildat mig en egen liten verkligenhet och däremed utsett denna vidriga man till storsuparn, han som drar ner de andra offren i träsket. Egentligen har jag ingen aning om detta ens är i närheten utav sannigen men det skiter jag i. Jag hatar honom och tycker synd om de andra. Den utav dom som just nu stinker värst skulle jag inte kunna tycka illa om hur mycket jag än ansträngde mig. Denna gulliga man har perioder då han duschar och kör bil, försökte uppmuntra honom till att upprätthålla den perioden genom att ge honom mina vinterdäck men det funkade inte riktigt. Det krävs alltså mer än fyra blankslitna vinterdäck för att få upp en alkoholist ur träsket? Märkligt!

Ikväll plingade det till i min telefon. Det var vid en sån tidpunkt så det tändes ett litet hopp. Ivrig blev jag men det dämpades snabbt när jag insåg att det var från pappa. Han undrade om jag röstade på grisbonden i Let´s dance?! Karl-Petter kan ta med sig besiktningskillen och DRA han också. Pappa försökte uppmuntra mig och tyckte att jag istället skulle tänka att jag är snygg, singel och ett drömkap. Så gott som i hela mitt liv har jag levt med uppfattningen att min far är ett levande uppslagsverk även om jag har börjat tveka de senaste åren. Efter detta sms fick jag det bekräftat: Även solen har sina fläckar och min far har missuppfattat en hel del. Singel hade han iofs äckligt rätt i, snygg tycker han eftersom vi kan vara ganska lika men drömkap?! My God! Hade hans dotter varit ofrivillig singel om hon var ett drömkap? No way!

Jag är vidrigt förbannad, smått ledsen och äckligt besviken. I denna stund känner jag att du kan ta besiktningsmannen och storsuparn i händerna och D R A. Om inte det så skulle jag åtminstone vilja ha en ytterst liten förklaring. Finns två alternativ, du är elak eller jag otroligt korkad. Jag börjar tro på det sista alternativet faktiskt. Jag inser att jag låter bitter och då är det dags att sluta.

Det som är skrivet är skrivet och livet är livet.

Student och Biljävel, del 2

Torsdag.
Jag är numera student. Oh yes, trodde jag hade passerat den eran men icke, på´t igen bara. På måndag börjar terminen, heltidsstudier och heltidsjobb. Det rimmar illa redan där. Om jag sedan lägger till en omotiverad student, en oengagerad telefonist, en tom plånbok, otaliga mil och en tom tank då hamnar vi i det som vi kan kalla mitt liv.

I vissa stunder är livet oerhört härligt. Idag har jag haft två sådana stunder. Nr 1: Frulle på fiket med Malan och Lia. Redan där är det bra och det slutar med att jag får en härligt slemmig puss av Lia å i det ögonblicket var livet fruktansvärt härligt. Goa unge! Nr 2: Träffade Marie idag, finns det någon person som kan förvandla de mest bittra stunderna till ren glädje? Knappast! En latte, två praliner, Sara och Marie och jag mådde toppen.

För att följa upp den tragiska bilhistorien så har min kära far fixat läckan. Han var mäkta stolt. Tre problem återstår; blinkersen blinkar gult och inte oranget (Jag tycker fortfarande att besiktningskillen kan DRA), positionsljuset är trasigt och bromsljuset tänds för sent. De två första problemet ska pappabimekaniker fixa men vid det tredje problemet går min händiga far bet. Det sitter långt inne för honom att erkänna men det är ett faktum. Till detta hör att min far absolut inte är händig men han vill jättegärna tro det. Självinsikt? Never! Last å person, here I come!

Den personen som påtalar ärlighet är tydligen den som ljuger mest. Pinsamt!

Bilbesiktning & Storhetsvansinne

Tisdag.
Dagen började typ dåligt. Åkte till Filipstad för att besikta bilen och vad tusan händer, jo biljäveln går inte igenom besiktningen. Man kan bli tokig för mindre men jag orkar inte ens bli tokig. Det är som det är och jag är inte ens förvånad. Meddelade pappa detta och han tyckte att besiktningskillen kunde dra åt helvete, jag höll med. Pappa är bra! När jag meddelade mamma det tragiska beskedet så trodde hon att det hade gått bättre om hon hade varit med. Min mamma tror att hon kan prata sig ur vad som helst, visst hon har talang men inte riktigt så bra kanske. Jag höll med henne också, ville inte att hennes storhetsvansinne skulle gå i stöpet på grund av en sån petitess.

Inatt sov jag dessutom apdåligt, drömde massa konstiga saker och vaknade typ 100 gånger. Tanken på att jobba idag kväljer mig. Jobba är egentligen det jag behöver nu, jag slipper irritera mig på det privata och istället irritera mig på jobbet. Det finns något positivt med allt?
Mitt nya liv börjar dessutom idag, det nya livet innebär att jag ska ska börja röra på mig och försöka att inte äta allt som kommer i min väg. Detta kan verka enkelt men icke. Jag ska i alla fall ge det en ärlig chans och det börjar med en morgonpromenix tillsammans med Fialotta å sen blir det sallad till lunch, snacka om en hård start!

Ensamheten har blivit oerhört påtaglig.

Hopplöst? Never!

En helg kan förändra en hel del har jag precis förstått. Från att vara hoppfull och ja, nästan känna en strimma av lycka till att idag vakna men inte ens se en strimma av ljus. Nattsvart. Åja det har låter överdrivet och det är väl vad jag själv kommer att tycka när jag läser detta om några veckor men just i denna stund är det PRECIS så jag känner. Så ä det!

2008 började bra, lite för bra kanske. Antagningsbeskedet visade vad jag hade hoppats, hoppfull gällande kärlek och en lycka nästintill total av vetskapen att jag inom en snar framtid ska sluta på jobbet. Helt plötsligt känns det annorlunda, hoppfullheten förvandlades till hopplöshet (Nu VET jag att jag överdriver för hopplöst är det aldrig, å tur är väl det) och vetskapen att jag ska sluta på jobbet känns som ensamhet.

Problemet är att jag inte vet vad som har hänt? Nåt hände den här helgen men vad tusan var det? Jag tror att jag vill veta.

Som grädde på moset så läcker min kära bil in vilket höll på att skapa ett vansinnesutbrott i lördags. Pappa skulle leka bilmekaniker samtidigt som jag målade upp självaste fan på väggen, det kan inte sluta bra. Idag känns det som ett mindre problem som är äckligt lätt fixat. Imorrn ska den lilla jäveln besiktas också, fan ta den om den inte går igenom.

Igår låg jag i sängen typ hela dagen, låg där och tyckte fruktansvärt synd om mig själv. Det har jag bestämt mig för att INTE göra idag. Idag ska jag ta mig i kragen och få saker och ting uträttade.

Slutligen, Hannisen har gått å blivit kär och hopplöst är det tamejtusan ALDRIG!